fick vi för oss att åka till en ruggig dag. Det är inte långt att gå upp till utkikstornet men fy va tröttsamt det var! Men det var ju säkert att det ligger 377 m ö.h så luften var tunn och inte min kondition det var fel på. När vi väl var uppe ville barnen gå upp i utkikstornet så jag klättrade upp med dom medan min man stod nedanför och hojtade att han tyckte det såg ut som tornet svajade. Det gjorde det faktisk och barnen klättrade snabbt ner efter att de konstaterat att det förutom blåste vansinnigt hårt kändes mycket högre än det såg ut när de stod nere på marken. Själv lyckades jag på nåt vis utan att tappa kameran ta några kort på utsikten innan jag tog mig ner. Nästa gång när vi åker dit får vi välja en mer vindstilla dag. Och då ska jag våga klättra ända upp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar