Snart

Har lovat barnen att vi ska åka till simhallen när pojken slutat skolan. Tjejen har gått och väntat hela dagen och nu börjar hon bli riktigt otålig. När ska vi åka? Snart, svarar jag. För mig betyder det den här gången om en stund, tjugo minuter eller nåt. För henne betyder snart att vi ska åka alldeles strax, kanske om två minuter, så hon kan gå ut och sätta sig i bilen nu genast. Har tur nog lyckats övertyga henne att stanna inne en stund till. Det är ganska kallt ute och inte roligt att sitta i bilen och vänta. Min man har lärt sig, han brukar fråga när snart är? Om jag menar om tre minuter eller nån timme, eller om två månader? Tror jag måste öva mig på att säga mer exakt redan från början. Om fyrtiotvå minuter hoppar vi hoppeligen i.

Halv bilnyckel

Känns som vi bor i en snökula som ofta vänds uppochner. Kommer mer och mer snö och vi skottar och skottar. Och mina tankar börjar kretsa runt den ganska långa resa vi snart ska göra. Man vet aldrig hur det går. För några år sen körde vi med en gammal Saab. På väg till båten stannade vi för att äta. Min man låste bilen när jag plötsligt hörde honom utbrista ett väldigt oroväckande åh nej! Det visade sig att bilnyckeln hade gått av. Där stod vi. Mitt i vinter, med en bebis, en färja som skulle avgå om några timmar och en avbruten nyckel. Lyckligtvis kunde han få ut den avbrutna delen ur låset och satte den i bilen i stället. Sen fick man vrida försiktigt med den andra nyckeldelen, och då startade bilen. Blev en spännande resa men fram kom vi. Min pappa lyckades sen få ut den halva nyckeln, så vi kunde börja använda en hel bilnyckel istället. Det är trots allt lite smidigare.

Skumtomtar

Har haft en riktigt mysig dag idag. Egentligen firar man inte lillajul här som man gör i Finland, men vi bjöd min mans närmsta släkt och firade finsk lillajul med lite svensk julmat. Sill, köttbullar och prinskorvar alltså samt de obligatoriska skumtomtarna. Och fryst julmust. Det var visst kallt ute. God lillajul!

Panda

Ett tjock brev med finska frimärken kom med posten idag. En liten stund senare hördes smask smask från barnen när dom ivrigt öppnat och hittat det dom anade fanns i. Javisst var det lite godis den här gången också. Enkeli. Åh, jag tycker om Panda! Tänkte inte innan på hur gott finskt godis är men det är väl som med mycket annat - man måste sakna innan man förstår att uppskatta. Tur att det finns mycket även här i affärerna, men just ängelgodis har jag inte sett. Nå, jag fick smaka en pikkuliten bit nu i alla fall. När vi åker över till Finland ska jag köpa massa godis och äta upp det mesta själv. Hehe. Nu vill pojken ha en smörgås. Han måste få i sig vitaminer också säger han.

Mandarin

Det åt vi alltid hemma och det äter man fortfarande där vad jag hört. Mandariner. När jag flyttade hit började jag plötsligt äta clementiner. Såg ingen skillnad på dem men kändes som det var bäst att kalla de goda små orange sakerna för samma sak som alla andra här tydligen kallade dem. Har försökt läsa mig till skillnaden men blev bara väldigt förvirrad. Kom dock att tänka på när jag och min bror var små och blev erbjudna läsk. Tog det säkra före det osäkra och tackade nej. Det kom att dröja ett bra tag innan vi förstod att det var samma som limsa...

Makaron

Jag ser att den här boken är finsk, sa min man när han såg den här bilden. Tittade länge på den men förstod ingenting. Makaronerna är randiga. Här i Sverige är dom visst släta. Intressant, måste börja titta på makaronerna i affärerna om det verkligen inte finns räfflade här.

Bussen

Har körkort och bil så buss åker jag väldigt sällan. Och tur är väl det kanske. Vem vet vart jag hade hamnat? En berättade om när hon skulle åka buss och på sin dialekt sa ortnamnet. Chauffören hade inte förstått nånting och hon hade fått upprepa flera gånger. Till slut förstod han vart hon skulle. Känns som jag är som han ofta och inte förstår vilken ort folk talar om. Särskilt när de uttalar Eksjö, som jag säger med långt e, som Ecksjö. För mig låter det precis som Växjö, men efter ett tag brukar jag av sammanhanget förstå vilken stad det gäller. Kanske skulle börja åka buss ibland ändå, kunde vara ganska spännande. Dessutom kan man få höra roliga saker. Sist jag åkte tittade busschauffören förvånat på mig och undrade om jag verkligen inte skulle ha ungdomsbiljett?

Skelett

Tjejen och jag är lediga idag så vi passade på och åkte till soptippen i morse. Tråkigt nog såg vi inget spännande den här gången. Inget skelett och ingen som såg ut som en konstnär från Frankrike. Bara helt vanliga svenskar som slängde helt vanliga saker. Men det var ganska kyligt, så när vi kom hem letade vi fram de fina muggarna och drack lite varm glögg. Var bara dom där russinen som saknades. Fick höra att utan russin smakar glögg som kaffe! Hm...

älskar Mauri Kunnas bilder

Villekulla

Efter att vi bott i flera, alla på sitt sätt lite konstiga lägenheter, köpte vi ett nästan helt vanligt rött hus med vita knutar. Då började vi få en tidning för villaägare nu som då med posten. Villa? Visst har vi bastu i huset och ytterdörren var lite trög att öppna när det låg en meter snö utanför men för mig har villa alltid varit, och kommer förmodligen alltid vara det mysiga hus man åker till om somrarna. Huset där en del dörrar inte går att stänga och golvet lutar lite åt alla håll , fönstren skallrar, det varken finns tv eller rinnande vatten och bara utedass. Men man kan bada när man vill och sen värma sig i bastun på gården. Eller simma som vi sa att vi skulle göra, oavsett om man kunde eller inte. Och sen på hösten fira villaavslutning. Här nere vet dom inte vad det är. De firar inte när de åker från sina sommarstugor på Öland hem till sin villor.

Morfar

I morgon är det fars dag. Kan inte undvika att tänka på min morfar. Han hade små barn hemma när han periodvis åkte över till Sverige för att arbeta. Hårda tider som jag egentligen inte vet mycket om. Kan inte fråga honom om heller längre. Bara känna känslan av att man tar mycket alltför för givet nu. Försöker hålla kvar de minnen jag har av honom. Han och mormor levde ännu när jag flyttade hit. Hon ringde ofta och frågade hur jag hade det. Hennes omtanke värmde, lika mycket som hennes tro på mig gav mig styrka. När hon gick bort blev morfar på nåt sätt ännu viktigare, den återstående länken till det förflutna. Fick några fina år med honom innan han hastigt dog, dagen efter vi kommit till Finland och träffat honom. Min syster tog ett kort på honom och mig, utan att veta hur viktigt konkret sista minne det skulle bli. Och jag gav honom en kram innan vi skiljdes åt, utan att veta att det var sista gången. I morgon ska jag ringa pappa. Eller kanske jag gör det redan ikväll...

Plåtburk

När jag var yngre såg jag förmodligen alla Muminavsnitt på TV, försökte rita figurerna men de började mest se ut som magra flodhästar och drömde om en lekstuga som såg ut som muminhuset. Har fortfarande inte fått ett blått cylinderformat hus, men däremot några väldigt fina plåtburkar.

Chokladrussin

Syskonen har kommit välbehållna hem till vinter och snö. Här får vi ännu nöja oss med frost, men jag tycker det är väldigt fint det också. Har visst blivit så gammal att jag inte längre bara tänker på skidåkning och snögubbar utan blir glad av allt som lyser upp naturen så här års. Ännu gladare blir jag när jag tänker på julen, och jag är visst inte den enda som tänker på den och allt runtomkring. Tjejen började helt plötsligt säga att det var länge sedan vi druckit den drickan. Komde du ihåg den? undrade hon. Den som är varm. Och vi brukade ha russin i den. Glögg ja! Pojken får chokladkalendern i tankarna - den som vi dumt nog köpt alldeles för tidigt och gömt undan. Han vill inte ha en sån kalender sen säger han, så han kan lika gärna äta upp den redan. Klurigt.

Ajöken adjö

Nu är gästerna på väg hem igen. Har haft riktigt roliga dagar med dem! En dag var det fint väder och då passade vi på och åkte till en liten vacker sjö i närheten och hade med oss lite fika. Sen var det förstås mycket skratt och mycket bus. Trots att vi ses så sällan dröjer det inte alls länge före barnens blyghet försvinner och de är helt sig själva. Jag är så glad för det.

Memma

Min omtänksamme bror ville veta om det var nåt särskilt han skulle köpa och ta med sig nu när de kommer. Memma? Med tanke på att julgodiset åkte fram inte långt efter semestern var slut finns det säkert redan i affären nu, men nej tack. Jag äter bara vid påsk, lite, bara för att. Dessutom har jag sett det i affärerna här, första gången för några år sen. Går extra sakta förbi då och smygtittar på folks miner när de står och läser på förpackningen och funderar om de ska köpa eller inte. En gång stod ett äldre par och diskuterade. Jag råkade gå förbi och slängde ur mig att köp bara, det är gott! Mannen småskrattade och tittade skeptiskt på mig. Är du säker?