Brr...

Fick det packat till slut. Höll på och glömma några julklappar men de kom med. Efter en bilfärd på snöiga vägar i Sverige och ett isigt Östersjön kom vi fram till ett kallt Finland. Otroligt vackert, men minus tjugoåtta grader tycker till och med jag är lite väl kallt. Skönt att fira jul i ett varmt, julpyntat hus. God jul!





Julefrid

Är inte alls det minsta julstressad. Alla julklappar är köpta och inslagna, julkorten skickade, julgranen hämtad ur förrådet och klädd så den gnistrar som den Piff och Puff klättrar i på julafton, barnens julpyssel är upphängda lite här och var och amaryllisen har nästan slagit ut. Julefriden sänker sig i samma takt som snöflingorna dalar ner. Eller nej vänta nu. Packa kappas pappsäck! Jag har inte börjat packa ännu och vi ska alldeles snart fira jul tusen kilometer bort. Får klunka i mig en och en halv kopp kaffe och sätta lite fart istället för att sitta och läsa om försenad post och inställda flyg. Vi åker ändå bil. Och vi kommer ha bagaget fullt med julklappar och kläder och tandborstar och... Jag tror jag måste ha en till kopp kaffe.

Cullinandiamanten

Nåt jag tycker lagom mycket om är brädspel. Lagom för att jag tycker det är jätteroligt att spela vissa spel, men de gånger jag spelar brukar det inte sluta bra. Inte för mig i alla fall. Men jag har i alla fall ett favoritspel - Afrikas stjärna. Skulle köpa spelet här och blev lite förvirrad när det stod Den försvunna diamanten på förpackningen. Det fick visst heta så här när det kom hit på 70-talet. Först hade det lanserats i Finland, alldeles i början av 50-talet. Börjar visst låta som jag är mer intresserad av historia än brädspel.

Tokroligt

Sitter och läser genom en blankett jag ska fylla i och njuter av de enligt mig typiskt svenska underbara formuleringarna. Vad sysslade du med när olyckan inträffade? Sysslade med? Jag promenerade. Vad orsakade olyckan? (vad gick på tok). Nå det som gick på tok var att det var väldigt halt där jag gick så jag flög omkull. Vad gjorde du dig illa på? (hur uppstod skadan). Jag gjorde mig illa på isen och skadan uppstod då när huvudet fick närkontakt med isen. Nu ska jag skriva ner det här, tydligt med stora bokstäver vad jag riktigt sysslade med den där dagen när det gick så tokigt.

Snurrigt

Nu har jag återhämtat mig efter hjärnskakningen och igår vågade jag sätta mig i bilen för att åka och handla. Första gången på två veckor. Det var nästan stort, fick ungefär samma känsla som när man första gången kör på torr asfalt om vårarna. Fast igår var det halt och mörkt. Men roligt som vanligt på dom här vägarna. Fyra rondeller körde jag genom fem gånger. En passerade jag två olika gånger, inte två varv. Dom gillar verkligen rondeller här. Har för mig jag läste nånstans att det finns omkring tvåtusen cirkulationsplatser i Sverige. Max åtta varv. 

Fägring

Ljuskronan är hittad och alla ljusen fungerar. Det röda bandet passar perfekt, men klänningen behöver sys upp lite. Sen är tjejen den finaste lucia vi sett idag. Överlåter numera lussandet helt till barnen men är glad att finlandssvenskarna firar som man gör i Sverige. Jag har fått va en mycket andäktig lucia nån gång, tomtemor med garnhår och skyddsglasögon när jag var lite äldre, och tärna. Många gånger. Eller tärning som barnen sa förr.

Trevligt

Har inte undersökt makaronmysteriet desto mer, men däremot hunnit fundera på ett påstående som jag nu som då får höra. Kassapersonalen i Sverige är trevligare än i Finland. Antar det är för att det verkar höra till att man ska vara trevlig här. Jag tycker reklamen och allt är annorlunda, den är ofta på nåt sätt så familjär. I Finland är den mer rakt på sak. Som personalen, de säger inte så mycket extra utan berättar summan. Sen måste jag faktiskt säga att jag träffat många undantag, särskilt i Finland. Har bott här så länge att jag mellan varven helt glömmer bort att man i Finland väger frukten själv och får en prislapp att sätta på påsen. Men än har ingen börjat kasta tomater på mig utan de har glatt sagt nåt på finska och sen sprungit iväg och vägt själva.

Lutikala

Inser att det är fler och fler finska ord jag håller på och glömma bort. Pojken vill jag ska lära honom några roliga ord, men jag har frustrerande nog riktigt svårt att komma på nåt. Dom ska nämligen helst låta roligt, samtidigt som de är så enkla att han kan uttala dom och helst kommer ihåg dom också. Knepigt. Idag ska man lägga lutfisk i blöt. Det brukade min morfar göra. Jag var inte överdrivet förtjust i, men kommer ändå ihåg det som gott. Ihop med den andra maten mormor och morfar hade gjort och stämingen när man satt och åt. Allting gjorde att allt smakade lite bättre, till och med den högst vanliga kokta potatisen var lite extra god. Undrar bara vad lutfisk heter på finska. Lutikala?

Overallen

Idag har jag tittat ut ofta. Var så vackert när det snöade - ännu mer. Gick ut en liten stund och tog några kort på min favoritbuske i trädgården. Tyckte den var särskilt fin idag med den tunga snön på sig. Nån lång stund ute blev det dock inte innan jag började frysa och gick in. Borde nog haft en overall på mig, eller halare som det heter i Finland. Barnen sa brallen när dom var små. Det lät kul, tror jag ska börja använda det ordet.

Vårt land

Sjätteitolftenittionhundrasjutton. Jag kom ihåg datumet i natt när jag vaknade. Tjejen som väckte mig ansåg nog inte det var lika viktigt som min historialärare tyckte. Ändå ett datum att minnas och fira. Och såklart se självständighetsbalen ikväll, på nätet.

Batong

Vet inte om det är för smällen huvudet fick eller varför jag börjat fundera på örfilar och batonger? Kom på hur vi i skolan skrattade åt historier som den om finlandssvensken som kom in på ett svenskt konditori och ville ha en örfil. Själv har jag inte vågat fråga efter, gissar att risken finns att man istället för en kanelbulle får en riktig hurvel. Batong hade jag för en tid glömt bort att man sa, ända tills mamma började tala om att hon skulle köpa det. Ja just det, i Finland har man lite smått våldsamma benämningar ibland. Baguette låter inte lika farligt. Liten käpp betyder det visst. Batong är kanske inte så fel att säga då. Det är bara att man blir lite rädd när man hör nån tala om.

Råddig

Minnet, jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne kommer inte ihåg... Halkade visst och slog i huvudet så jag fick hjärnskakning. När läkaren frågade vilket datum det var kom jag på att barnen hade öppnat första luckan den morgonen. När jag var yngre hade vi inte många tv-kanaler, men fick in två av Sveriges kanaler så vi kunde följa deras julkalender. Tycker årets verkar vara riktigt rolig, men min favorit kommer förmodligen alltid vara Sunes jul.



Snart

Har lovat barnen att vi ska åka till simhallen när pojken slutat skolan. Tjejen har gått och väntat hela dagen och nu börjar hon bli riktigt otålig. När ska vi åka? Snart, svarar jag. För mig betyder det den här gången om en stund, tjugo minuter eller nåt. För henne betyder snart att vi ska åka alldeles strax, kanske om två minuter, så hon kan gå ut och sätta sig i bilen nu genast. Har tur nog lyckats övertyga henne att stanna inne en stund till. Det är ganska kallt ute och inte roligt att sitta i bilen och vänta. Min man har lärt sig, han brukar fråga när snart är? Om jag menar om tre minuter eller nån timme, eller om två månader? Tror jag måste öva mig på att säga mer exakt redan från början. Om fyrtiotvå minuter hoppar vi hoppeligen i.

Halv bilnyckel

Känns som vi bor i en snökula som ofta vänds uppochner. Kommer mer och mer snö och vi skottar och skottar. Och mina tankar börjar kretsa runt den ganska långa resa vi snart ska göra. Man vet aldrig hur det går. För några år sen körde vi med en gammal Saab. På väg till båten stannade vi för att äta. Min man låste bilen när jag plötsligt hörde honom utbrista ett väldigt oroväckande åh nej! Det visade sig att bilnyckeln hade gått av. Där stod vi. Mitt i vinter, med en bebis, en färja som skulle avgå om några timmar och en avbruten nyckel. Lyckligtvis kunde han få ut den avbrutna delen ur låset och satte den i bilen i stället. Sen fick man vrida försiktigt med den andra nyckeldelen, och då startade bilen. Blev en spännande resa men fram kom vi. Min pappa lyckades sen få ut den halva nyckeln, så vi kunde börja använda en hel bilnyckel istället. Det är trots allt lite smidigare.

Skumtomtar

Har haft en riktigt mysig dag idag. Egentligen firar man inte lillajul här som man gör i Finland, men vi bjöd min mans närmsta släkt och firade finsk lillajul med lite svensk julmat. Sill, köttbullar och prinskorvar alltså samt de obligatoriska skumtomtarna. Och fryst julmust. Det var visst kallt ute. God lillajul!

Panda

Ett tjock brev med finska frimärken kom med posten idag. En liten stund senare hördes smask smask från barnen när dom ivrigt öppnat och hittat det dom anade fanns i. Javisst var det lite godis den här gången också. Enkeli. Åh, jag tycker om Panda! Tänkte inte innan på hur gott finskt godis är men det är väl som med mycket annat - man måste sakna innan man förstår att uppskatta. Tur att det finns mycket även här i affärerna, men just ängelgodis har jag inte sett. Nå, jag fick smaka en pikkuliten bit nu i alla fall. När vi åker över till Finland ska jag köpa massa godis och äta upp det mesta själv. Hehe. Nu vill pojken ha en smörgås. Han måste få i sig vitaminer också säger han.

Mandarin

Det åt vi alltid hemma och det äter man fortfarande där vad jag hört. Mandariner. När jag flyttade hit började jag plötsligt äta clementiner. Såg ingen skillnad på dem men kändes som det var bäst att kalla de goda små orange sakerna för samma sak som alla andra här tydligen kallade dem. Har försökt läsa mig till skillnaden men blev bara väldigt förvirrad. Kom dock att tänka på när jag och min bror var små och blev erbjudna läsk. Tog det säkra före det osäkra och tackade nej. Det kom att dröja ett bra tag innan vi förstod att det var samma som limsa...

Makaron

Jag ser att den här boken är finsk, sa min man när han såg den här bilden. Tittade länge på den men förstod ingenting. Makaronerna är randiga. Här i Sverige är dom visst släta. Intressant, måste börja titta på makaronerna i affärerna om det verkligen inte finns räfflade här.

Bussen

Har körkort och bil så buss åker jag väldigt sällan. Och tur är väl det kanske. Vem vet vart jag hade hamnat? En berättade om när hon skulle åka buss och på sin dialekt sa ortnamnet. Chauffören hade inte förstått nånting och hon hade fått upprepa flera gånger. Till slut förstod han vart hon skulle. Känns som jag är som han ofta och inte förstår vilken ort folk talar om. Särskilt när de uttalar Eksjö, som jag säger med långt e, som Ecksjö. För mig låter det precis som Växjö, men efter ett tag brukar jag av sammanhanget förstå vilken stad det gäller. Kanske skulle börja åka buss ibland ändå, kunde vara ganska spännande. Dessutom kan man få höra roliga saker. Sist jag åkte tittade busschauffören förvånat på mig och undrade om jag verkligen inte skulle ha ungdomsbiljett?

Skelett

Tjejen och jag är lediga idag så vi passade på och åkte till soptippen i morse. Tråkigt nog såg vi inget spännande den här gången. Inget skelett och ingen som såg ut som en konstnär från Frankrike. Bara helt vanliga svenskar som slängde helt vanliga saker. Men det var ganska kyligt, så när vi kom hem letade vi fram de fina muggarna och drack lite varm glögg. Var bara dom där russinen som saknades. Fick höra att utan russin smakar glögg som kaffe! Hm...

älskar Mauri Kunnas bilder

Villekulla

Efter att vi bott i flera, alla på sitt sätt lite konstiga lägenheter, köpte vi ett nästan helt vanligt rött hus med vita knutar. Då började vi få en tidning för villaägare nu som då med posten. Villa? Visst har vi bastu i huset och ytterdörren var lite trög att öppna när det låg en meter snö utanför men för mig har villa alltid varit, och kommer förmodligen alltid vara det mysiga hus man åker till om somrarna. Huset där en del dörrar inte går att stänga och golvet lutar lite åt alla håll , fönstren skallrar, det varken finns tv eller rinnande vatten och bara utedass. Men man kan bada när man vill och sen värma sig i bastun på gården. Eller simma som vi sa att vi skulle göra, oavsett om man kunde eller inte. Och sen på hösten fira villaavslutning. Här nere vet dom inte vad det är. De firar inte när de åker från sina sommarstugor på Öland hem till sin villor.

Morfar

I morgon är det fars dag. Kan inte undvika att tänka på min morfar. Han hade små barn hemma när han periodvis åkte över till Sverige för att arbeta. Hårda tider som jag egentligen inte vet mycket om. Kan inte fråga honom om heller längre. Bara känna känslan av att man tar mycket alltför för givet nu. Försöker hålla kvar de minnen jag har av honom. Han och mormor levde ännu när jag flyttade hit. Hon ringde ofta och frågade hur jag hade det. Hennes omtanke värmde, lika mycket som hennes tro på mig gav mig styrka. När hon gick bort blev morfar på nåt sätt ännu viktigare, den återstående länken till det förflutna. Fick några fina år med honom innan han hastigt dog, dagen efter vi kommit till Finland och träffat honom. Min syster tog ett kort på honom och mig, utan att veta hur viktigt konkret sista minne det skulle bli. Och jag gav honom en kram innan vi skiljdes åt, utan att veta att det var sista gången. I morgon ska jag ringa pappa. Eller kanske jag gör det redan ikväll...

Plåtburk

När jag var yngre såg jag förmodligen alla Muminavsnitt på TV, försökte rita figurerna men de började mest se ut som magra flodhästar och drömde om en lekstuga som såg ut som muminhuset. Har fortfarande inte fått ett blått cylinderformat hus, men däremot några väldigt fina plåtburkar.

Chokladrussin

Syskonen har kommit välbehållna hem till vinter och snö. Här får vi ännu nöja oss med frost, men jag tycker det är väldigt fint det också. Har visst blivit så gammal att jag inte längre bara tänker på skidåkning och snögubbar utan blir glad av allt som lyser upp naturen så här års. Ännu gladare blir jag när jag tänker på julen, och jag är visst inte den enda som tänker på den och allt runtomkring. Tjejen började helt plötsligt säga att det var länge sedan vi druckit den drickan. Komde du ihåg den? undrade hon. Den som är varm. Och vi brukade ha russin i den. Glögg ja! Pojken får chokladkalendern i tankarna - den som vi dumt nog köpt alldeles för tidigt och gömt undan. Han vill inte ha en sån kalender sen säger han, så han kan lika gärna äta upp den redan. Klurigt.

Ajöken adjö

Nu är gästerna på väg hem igen. Har haft riktigt roliga dagar med dem! En dag var det fint väder och då passade vi på och åkte till en liten vacker sjö i närheten och hade med oss lite fika. Sen var det förstås mycket skratt och mycket bus. Trots att vi ses så sällan dröjer det inte alls länge före barnens blyghet försvinner och de är helt sig själva. Jag är så glad för det.

Memma

Min omtänksamme bror ville veta om det var nåt särskilt han skulle köpa och ta med sig nu när de kommer. Memma? Med tanke på att julgodiset åkte fram inte långt efter semestern var slut finns det säkert redan i affären nu, men nej tack. Jag äter bara vid påsk, lite, bara för att. Dessutom har jag sett det i affärerna här, första gången för några år sen. Går extra sakta förbi då och smygtittar på folks miner när de står och läser på förpackningen och funderar om de ska köpa eller inte. En gång stod ett äldre par och diskuterade. Jag råkade gå förbi och slängde ur mig att köp bara, det är gott! Mannen småskrattade och tittade skeptiskt på mig. Är du säker?

Tarra

Nu har jag skjutsat sonen till födelsedagskalaset han var bjuden på idag. Han tog på en ny fin tröja och byxor som är lite för stora runt magen så han måste ha ett bälte. Lättare sagt än gjort att hitta ett. Ett var för konstigt och ett hade han när han var bebis påstod han. Till slut hittade vi ett med tarra, jättesmidigt och bra. Eller nej, kardborreband heter det ju här. Fick fundera länge förut innan jag hittade rätt ord så helst undvek jag att tala om kläder, skor och liknande med tarra. Att jag kallade häftmassa för sinitarra var det faktisk en i Finland som påpekade. Vi satt länge och funderade på vad det kunde heta på svenska men ingen av oss hade nån aning. Hon hade finska som modersmål så det var ju inte så konstigt att hon inte visste. Men att jag inte kunde tyckte jag var lite pinsamt. Nu vet jag, men tycker fortfarande att tarra låter mycket roligare!

Besök

Nu har nedräkningen börjat på allvar! För nu är det mindre än en vecka kvar tills mina syskon sätter sig i bilen hemma och börjar den enligt många enormt långa resan ner hit till oss. Igår såg en smått chockad ut när jag sa att man går på båten på kvällen och kommer fram på morgonen. Själv hade jag inte haft nåt emot att båtresan tog ännu lite längre tid så man fick sova lite längre på morgonen. Men å andra sidan gör den tidiga väckningen att man hinner fram lagom till lunch. Blir så glad när jag tänker på att om bara några dagar sitter mina två syskon med oss och äter. Berättar om vad som är på gång hemma, udda folk de såg på båten och allt möjligt annat intressant. Jag längtar!

Händigt

Nu har så gott som all snö smält. Tjejen går och väntar på att det ska börja snöa igen. Under tiden sitter hon inne och gör pärlhalsband. Vi fick leta upp en nål så hon kunde trä tråden genom pärlorna. Och fast hon är försiktig har hon nästan stuckit sig på den flera gånger fick jag höra. Två gånger hade det händigt så! Intressant böjning där. Luggit talar folk här om, det tyckte jag lät underligt. Nästan så jag fick fundera på vad de gjort riktigt. Men nu har jag nog lärt mig. Har dock inte lärt mig att inte slänga in nog i var och varannan mening, så folk höjer på ögonbrynen och tror jag menar nåt negativt vilket jag inte alls gör. Mår jag nog bra betyder det att jag mår jag alldeles utmärkt. Nu är halsbandet klart, och tjejen har stickit sig fyra gånger.

Äntligen

Nåja, nu började det äntligen snöa. Tog inte många många minuter för barnen att klä på sig vinterkläderna och smita ut. Tjejen pratade om att åka skridskor, men det dröjer nog ännu innan vi kan göra det. De är ute i alla fall och ser ut att njuta av snön. Och visst är den speciell, den allra första.

Betraktad

I morse letade tjejen fram overallen och ville ha med den till förskolan, ifall det skulle börja snöa. Overallen. Har lärt mig av med att säga halaren. Folk här tittar underligt på mig om jag säger det. Vinterkläderna blev hur som helst inte använda idag. Det behövdes regnkläder istället. Fröknarna stod och huttrade medan barnen glatt sprang och hämtade vatten i pölar och lekte hejvilt i sandlådan. Själv var jag i köket på förskolan idag. Var riktigt kul att se barnens förvånade miner. De tittade på mig med stora ögon och funderade på om de kände mig eller inte. Rutiga byxor, kockrock och vit mössa är inte vad jag brukar ha på mig när jag hämtar och lämnar. Var många som kikade in i köket flera gånger för att titta på mig. Fröknarna tyckte jag såg tjusig ut. Tjusig... Funderade på vad man hade sagt i Finland? Du är nog fin. Nog. Mer om det får bli en annan gång. Nu ska jag laga mat till min familj, utan rutiga byxor och vit mössa.

Skruva

Nu har barnen och jag fått ihop de nya vardagsrumsmöblerna. De skruvade ihärdigt och funderade samtidigt på vad det skulle bli. Kanske en säng. Eller en våningssäng? Efter en stund kom de på att det var något så tråkigt som ett soffbord med en hylla under. De fortsatte skruva på den andra sängen, tills den blev en ny tv-möbel. Jag blev imponerad av hur duktiga de blivit på att hjälpa till och få ihop möbler från det kända småländska varuhuset. Men så är de ju också mer eller mindre uppväxta där. När de var mindre åkte vi ofta, även om vi inte handlade så mycket var det roligt att gå runt och titta på allt där. Äta lite köttbullar och sen fortsätta springa runt och provsitta varenda soffa.

Pålägg

Min dotter har skrivit en inköpslista. Det är båda barnens favoritpålägg. Tur att det finns att få tag på här. Köpa med sig godis och kex när vi är över till Finland går ju, men det är lite värre med korv...

Buu

Förut spelade vi på bolibompawebben men nu har mamma hittat en annan sida, hörde jag en glad son berätta för sin kompis. Jag visade dem buu-klubben och sen dess har det bara varit finlandssvenskt i datorn. Mamma dom pratar finlandsspråk, säger dottern. Ja det gör dom. Kom att tänka på att de säger på nytt istället för igen. Jag behöver visst också öva mig på riktig finlandssvenska. Hemma pratade jag dialekt, men har inte pratat det med varken min man eller barnen. Det var inte att han inte förstod, det lärde han han sig imponerande snabbt, men det kändes konstigt att prata dialekt med en som svarade på rikssvenska. Här om dagen fick jag igen höra att det hörs att jag bryter. Vet dock fortfarande inte vad jag bryter på. Dialekt?

Snö

Läste att den första snön kommit nu. Men inte här, trots att det var kallt i morse. Kylan bet i kinderna de korta stunder jag lämnade bilen när jag skjutsade barnen. Det var en fjuttig minusgrad. Konstigt hur man kan känna innan man vant sig vid kylan. Men jag ser framemot vintern och hoppas det kommer (nästan) lika mycket snö som förra året. De är inte bortskämda med snö här nere i Småland, särskilt inte på julafton. Men förra året fick vi så det räckte och blev över. Till och med jag lessnade när det inte fanns nånstans att sätta snön som samlades på garageuppfarten. Och varje gång plogbilen åkte förbi fick vi en hög vall av grå sörja. Fast, det var fint också. När vi var ute och gick på skaren och solen sken. Och när vi åkte skridskor. Eller barnen och min man gjorde. Mina skridskor har lämnat kvar i Finland. Försökte åka med min mans, storlek fyrtioåtta, men det gick inget vidare. Måste komma ihåg att ta med mina egna skridskor nästa gång vi åker över.

Kändis

När jag bodde i Finland hände det ibland att nån hälsade på mig. Oftast kände jag människan och hälsade glatt tillbaka. Ibland kände jag inte, men hälsade ändå. När jag flyttade hit började plötsligt många hälsa på mig, och eftersom jag var nyinflyttad var det väldigt få av dem som jag kände. Efter några månader började en del hälsa som vi var bra bekanta. Antar vi hade råkat se varann en gång innan på stan. En del stannade till och med och ville prata en stund. Ibland kändes det verkligen underligt att stå och prata med nån som uppenbarligen visste en hel del om en. Nu börjar jag känna igen folk, jag vet att jag sett dem nånstans i alla fall. Och fortfarande händer det att särskilt äldre vill veta hur jag har det. Bor jag kvar på samma ställe och jobbar jag fortfarande där jag sommarjobbade för några somrar sedan? Jo vi bor kvar på samma ställe, trots att vi enligt ryktet varit på väg att flytta härifrån redan några gånger. Osanna rykten hör ju till kändislivet. Nu återstår bara att jag ska få börja skriva autografer.

Rävar och kor

Fick se en räv igår. En jättefin, med riktigt yvig svans. Kändes speciellt, det är ju inte varje dag man får se en räv tänkte jag. Men idag fick jag se en igen! På betydligt närmare håll. Regnade och var mörkt och plötsligt var den bara där, mitt på vägen. Vi stannade lika hastigt båda två, och den tittade förskräckt upp på mig. Sen fortsatte den in i skogen, och jag körde sakta vidare. Dröjde innan pulsen gick ner men inga fler riktiga rävar visade sig. Bara några kor traskade över vägen för att komma till en annan hage. Får se många djur här i Småland. Har haft en älgtjur i trädgården en gång, och nu om höstkvällarna ser man fladdermöss utanför. Trevliga djur allihop, om de håller sig på avstånd.

Sjuan

Min födelsedag närmar sig. Snart är jag inte tjugosex längre. Jobbigt. Det är inte det att jag inte vill bli äldre, har ingenting emot det. Men om någon frågar måste jag ju svara att jag är tjugosju. Hur gammal sa du? Tjugotvå? Nej shushu. Svenskarna förstår sig inte på mina sjuor, de hör fel och gissar på helt andra siffror. Tyvärr har jag sju i mitt hemnummer, mobilnummer, personnummer och alltså snart i åldern också. Tror jag måste öva på att säga sju så de förstår. Sen kan jag lära dem att uttala eisa peitä, tervetuåla och mina rakrasta sinua rätt. Eller så fortsätter jag bara nicka och le. De ser så stolta och glada ut då.

Vackert

När jag bodde i Finland tyckte jag riksåttan var rak och tråkig, och naturen för platt. Här är landskapet böljande och fint. Särskilt idag har vi vacker utsikt. Färggranna aspar, Ölandstokens knallgula blommor och så några hästar i en hage förstås. Har kört mycket i de småländska skogarna den här veckan eftersom jag jobbat i ett litet samhälle några mil bort. Just det, mil. Försöker fortfarande lära mig att tänka i mil istället för kilometer, så att folk som inte känner mig ska behöva tro att jag bor nånstans uppe i Lappland när jag talar om avstånd. På morgnarna har jag kört den rakaste av de krokiga vägarna till samhället, men på eftermiddagarna har jag tagit de mindre, otroligt vackra genom gamla täta skogar, förbi små sjöar, uppför backar och ner lika snabbt igen. Ibland känns det som man svänger så mycket att man nästan åker tillbaka åt samma håll man kom ifrån. Det är skönt att komma ut på den större lagom krokiga vägen sen och få köra lite fortare, ända tills man hinner ifatt en epa-traktor eller bonde och inser att det kommer dröja innan man kan köra om. Då saknar jag riksåttan!

Grisar

Det är snart åtta år sen nu, sen jag flyttade hit till Småland. Är numera svensk (och finsk) medborgare, har svenskt körkort, har röstat i fler svenska val än finska och hör till skaran svenskar som åker till sina hemtrakter på semestern och talar svenskinfluerad dialekt och knagglig finska. Här däremot frågar folk varifrån jag egentligen kommer? Eller så får jag höra att det hörs att jag bryter på finska. En del blir imponerade över hur snabbt jag lärt mig så bra svenska. Det vet jag inte riktigt hur jag ska tolka. Men idag hände nåt roligt! Är vikarie i köket på en förskola och vid frukosten satt en av pojkarna och tittade fundersamt på mig. Efter en stund frågade han varifrån jag kom. Jag tyckte det lät så! utbrast han när jag svarade. Det visade sig att han hade släkt där. Han frågade ivrigt om jag kände dem, och var jag brukar bada där, och om jag åker med Silja eller Viking? Och om jag ätit grisar på Halpa-Halli. Märkligt vilken samhörighet man plötsligt kan känna med en tioåring bara för att han pratar om goda grisar. Såna grisar som inte de andra barnen utan bara han och jag vet hur dom smakar.