Tjugohundraelva

Det jag vill komma ihåg från 2011...

...alla som kom och hälsade på

...den efterlängtade våren

...de roliga resorna vi gjorde

...projektet i trädgården

...den vackra sommaren

...den gröna spindeln

...Mumin

...hur roligt vi hade när vi badade

...och den fina varma hösten

Modeller

Såhär såg vi ut en kväll för ganska exakt sju år sen pojken och jag. Han hur söt som helst där han satt på sin blågula snowracer och jag så tjock att vinterjackans dragkedja inte gick att dra upp. Puh.

Tycka om

Jag gillar jullov! Gör allt det som inte blev av innan jul. Bakar, julstädar, lagar mat, julstädar köket en gång till, äter upp chokladen som den är istället för att göra godis av den, och handlar fina julsaker...

Dagmar dagen efter

Fick sms, mina föräldrar har fortfarande inte fått strömmen tillbaka. Visserligen har det blåst här också i natt men inte alls så man börjat befara att taket ska lyfta eller nåt träd komma in i vardagsrummet. Så jag är glad att vi inte är där. Samtidigt tycker jag naturligtvis synd om dom! Vet att det innebär mycket arbete nu för att djuren de har inte ska fara alltför illa...

/den kom tillbaka sen efter 31 timmar, och så vitt jag vet mår alla små hönor bra/

Dagmar

Har suttit inne i värmen (tjugo grader inne och åtta ute) hela dagen i allsköns ro när jag började fundera på att det varit ovanligt tyst från hemtrakterna. Inget telefonsamtal, inget sms, inget mejl, ingenting. Var tvungen att gå in och titta på Facebook, och då kom förklaringen. Dagmar. De har ju ingen ström där efter stormen! Det var inte bra.

Bara den första

Det kändes mer som vår än mitt i vintern igår men vi hade en trevlig julafton ändå! Maten var god och inte mindre än två tomtar kom på besök. Den ena verkade veta precis vilka paket som tillhörde en av de släktingar som plötsligt försvunnit. Efter en stund kom de tur nog tillbaka och kunde börja öppna. Och alla blev nöjda - det är huvudsaken! Sen var det här årets julafton slut. Eller som ett barn sa - det här var ju bara första dagen på julen. Så sant!

God jul!

Vill önska alla som tittar in en riktigt...

Julfrid och Kalle

I morgon ska vi åka till svärföräldrarna. Men vi får se till att vi inte sitter i bilen när klockan blir elva för då måste jag se när de utlyser julfriden i Åbo. Och sen ska vi se på Kalle Anka klockan fyra, nej jag menar klockan tre, säger jag. Vad är det? säger barnen och ser helt frågande ut. Jamen det är ju Kalle Anka...

Dan...

...före dan före dopparedan, hela familjen har fått jullov, det är snö ute, skafferiet fullt, vi har fått julpost från Finland och på Vasabladets webbfråga vem man firar julen med har alternativet ensam, ofrivilligt fått minst röster. Måste sucka lite lyckligt.

Julfrid

Oj nu blev barnen glada! Och jag också. En del säger allt kommer regna bort men nu har vi ju i alla fall fått uppleva stora mjuka snöflingor. Tänkte göra lite julgodis ikväll och fortsätta njuta av julfriden och stämningen som sänker sig. Vi firar jul i Sverige i år. Det är väldigt roligt att fira med släkten i Finland, men jag är faktiskt glad nu att vi valt att fira hemma i år. Behöver inte stressa med att packa, barnen får gå i skolan sista dagen med allt vad den innebär, vi behöver inte tänka på att tömma kylskåpet och jag slipper oroa mig för de stackars blommorna som nätt och jämt håller sig vid liv trots att jag är hemma. Eller kanske det är det som är felet? Hur som helst ser jag framemot en riktigt lugn jul i år.

Saltfattig

Min morfar muttrade alltid när han var tvungen att köra på saltade vägar. Men så var han taxichaufför också, som ägde sin bil och tvättade den själv (om inte mormor gjorde det). Bättre var det då när det var riktig vinter och riktigt vinterväglag, och man dessutom bestämde sig i Finland för att minska på saltet både i maten och på vägarna. Brukar tänka på vilken tur det är att han inte kör här, nu, när temperaturen håller sig runt 0 alla dagar och saltbilen kör fram och tillbaka...

Andra språket

Det stod om "det andra språket", som barnen säger, i tidningarna här! Min dialekt alltså, som jag numera bara pratar när jag pratar med nån hemifrån. Men skriva på den gör jag ytterst sällan. Tycker det är mycket enklare att skriva på det språk jag fick lära mig i skolan.

Pepparkaksgubben

Började tänka på söndagsskolans julfester mitt i allt. Kan bero på att jag satt och åt pepparkakor samtidigt som jag läste att folk ska åka på julfest. För det är just pepparkakorna jag kommer ihåg bäst från dom julfesterna. Den där pepparkaksgubben eller pepparkaksgumman man fick. Gjord av en riktig bagare, större än formarna man hade hemma, godare än nån annan pepparkaka man smakat och fint dekorerad med glasyr som man försökte få loss och äta för sig. Egentligen helt obeskrivbara.

Svim

Och så var det elva nätter kvar. Lucian jag fick se idag var fin, tärnorna sjöng vackert och några av stjärngossarna hade problem med struten. Precis som det ska vara. I Luciatåget barnen såg var det en som svimmat, det berättade de så fort de kom hem. Verkar vara nåt som hör till det också, fast när jag gick i lågstadiet var det en ängel som tuppade av.

Sagliagli

Vi följde med allihop när min man skulle köpa nya glasögon. Åh så många det fanns att välja mellan! Men så roligt det är att titta och välja och vraka mellan alla sagliagli som jag lär kallat dem som liten. Till slut hittade han ett par som vi alla gillade. Eller, pojken gjorde tummen upp - "bara vi slipper härifrån nu"....

Bärtil

Oj det börjar va många kalendrar att hålla reda på här i huset, och den här höll vi på och missa. Men det gör ju inget att man kan öppna tio luckor på raken.
Klicka här!

Glad snigel

Det är plaskigt och blåsigt, och strömmen försvann mitt i allt i natt. Började drömma om nåt underligt pip och det dröjde länge innan jag vaknade och förstod att det var den fasta telefonen som betedde sig underligt. Sen började klockradion fräsa och sekunden senare blev det helt tyst i huset. Låg länge och funderade på hur länge strömmen tro skulle vara borta tro och vad vi hade i frysen och...plötsligt vaknade jag av att frysen beklagade sig över att den blivit för varm. Skönt att den kom tillbaka så snabbt! Men kände mig ungefär som en snigel som vuxit fast på ett omkullfallet träd sen när det var dags att stiga upp. Fast allt vände när jag blev gratulerad på min namnsdag, och jag kom på att det var fredag, och att vi har ett roligt veckoslut att se framemot. Trevlig helg!

Glamourös

Åå, så fina gästerna på balen var igår. Missade lite i början när pepparkakorna skulle gräddas men tidningarna har förstås bilder. Hittade några här. Började tänka på när jag för några år sen inte alls kände mig glamourös vid den här tiden. Var gravid och otymplig som en flodhäst och lycklig för mina hängslen. Tur att jag inte var bjuden på bal då - för inte hade jag kunnat tackat nej om jag blivit bjuden. Man kan ju inte säga nej till Ellen Svinhufvud-tårta!

Balen på slottet

Barnen firar Finlands självständighetsdag med att baka pepparkakor. Själv ska jag natuurligtvis se självständighetsbalen!



Mjukstart

Så kom den första gnistrande underbara snön! Lite lagom, en cm ungefär och minus en halv grad.

Gott nytt jul

Som säkert i de flesta andra hem hade vi en särskild kassett hemma med julsånger som kom fram innan jul. Kommer inte ihåg vem som sjöng eller vilka sånger de sjöng, och förmodligen skulle de knappast sjunga så vackert längre om man lyckades hitta den -  och nåt att spela i. Men det finns ju hur mycket annan julmusik som helst att lyssna på istället. Värre är att det är så svårt att hitta nåt man tycker om och orkar lyssna på. Jag vill lyssna på Jussi Björling som sjunger O helga natt, fast då vill barnen att jag ska stänga av. De vill lyssna på Sean Banans Gott nytt jul. Så vi lyssnar på det, och Tommy Körbergs version av O helga natt.

Plaskpladask

Så här inledde vi december i fjol. I år behövde man inte se upp för halka utan för vattenpölar. Gillar dom bättre faktiskt. Julkalendern vet vi däremot inte ännu vad vi tycker om. Pojken undrade varför julkalendrar alltid är tråkiga i början? Vi får väl försöka härda ut några avsnitt så kanske vi börjar tycka om. Kanske. (Vi är alltså jag och barnen som fortfarande är hemma den perfekta tiden kvart över sju).

Gammal choklad

Nu är det nära tills barnen äntligen får börja öppna kalendrarna! De behöver inte oroa sig längre för att chokladen ska bli för gammal, som ett argument för att få börja öppna har varit. I mina kalendrar från bankerna fanns inte det bekymret men har en känsla av att jag var minst lika otålig.

Första

Glad första advent! En väldigt blåsig sån också. Tur att vi köpte så många värmeljus på Ikea sist vi var där...

Tradition

Barnen har varit på adventsgudstjänst från skolan. Tycker det är roligt att en sån tradition får vara kvar här där man annars försöker vara alla till lags. Fast man nästan somnade när prästen pratade en hel kvart och fast man fick skoskav av finskorna när man gick till skolavslutningen i kyrkan så hörde det ju till och gav om inte annat lite stämning.

Tomtemor

Hjälp, jag hänger inte med! Går och tror att det är långt kvar till jul ännu medan alla runt omkring springer runt och pratar om julpynt och åker till det där Ullared och fyndar julklappar. Ullared är som Tuuri i Finland förstod jag när jag var dit. Jag har samma åsikt om det som min pappa hade om Tuuri. Gardinerna är i alla fall upphängda med inte färdigsydda fast det syns inte om man inte tittar noga. Och barnen har haft hem sitt första julpyssel från skolan. Hur gulligt som helst!

Far och flyg

En nackdel med att inte bo i huvudstadstrakten (eller i närheten av den här) är att man först måste köra upp dit innan man kan ta sig vidare. Eller om man flyger måste man byta flyg åtminstone en gång. Har man lust kan man boka turen som innebär att man får se skymten av två huvudstäder. Sen finns risken att bagaget lämnar, men då brukar det komma med taxi sen nångång. Eller så tar det stopp halvvägs. Men då får man bo på hotell och äta hotellfrukost. Så tänker man efter överväger ju faktiskt fördelarna med att bo här nere.

Ps. vår gäst har kommit hem nu, till slut.

Sol och bad

Min bror missade visst den första snön hemma. Här nere låtsas vi att det är sommar. Nio plusgrader var det när vi gick på en lång (längre än tänkt, som vanligt när jag är med...) skogspromenad. Och idag badade vi, i en simhall men det var lika mycket folk där som det är på stranden en varm sommardag. Nu måste vi vila oss, se en film, och hoppas på att tiden den här söndagskvällen går riktigt sakta.

En gardin

Ingen snö ännu, men jag har börjat sy julgardiner. Hade tänkt ha dem färdiga tills min lillebror kommer och hälsar på men nu helt plötsligt kan vi säga att han kommer i morgon! Var för optimistisk som vanligt, men jag tror verkligen inte han bryr sig om vilka gardiner vi har. Träffas är såklart viktigast, och det som jag ser framemot riktigt mycket!

Väderleksrapporten

Barnen håller lika mycket koll på väderleksrapporterna som en bonde nu. Det ska komma snö! Vilken dag som helst! Det har de sett på datorn. Lustigt att tänka att en gång presenterades vädret på stora tavlor som rullades åt sidan undan för undan. Eller hur man nu ska förklara. Tror inte jag ska ens försöka berätta för dom.

Pappa!

Har pågått massproduktion av teckningar och kort här. En del blev överräckta personligen och en del skickades med posten. Men nu har vi firat! Hurra för alla pappor som är så bra på att busa, fixa praktiska saker, få en att skratta och bara vara världens bästa pappa, eller farfar, eller morfar, helt enkelt.

The Mist

Varken förlovade, gifte oss eller gjorde nåt annat särskilt spännande igår. Det har vi ju redan gjort på andra för oss originell datum. Hade inte födelsedag heller, den är en annan dag i november. Kunde därför inte på nåt sätt förstå förut varför vuxna tyckte den månaden var den tristaste på året. Tycker fortfarande inte den är det. Har bestämt mig för att inte tycka det.

Tack Bolibompa

Tycker om Bolibompa av flera anledningar men den största just nu är - klädracet. Halv åtta på morgnarna ligger vi risigt till om inte kläderna är framtagna för då börjar tävlingen mot programledarna. Man kan tjuvstarta lite också så man helt säkert hinner klä på sig före tiden tar slut. Det här med att komma iväg på morgnarna kan ju vara ett kapitel för sig, antar den som kom på klädracet vet det. Vissa perioder har det tagit minst en halvtimme att få på sig kläderna här. Ibland har det funkat att sjunga under tiden, och ibland har jag suckat och funderat på att bara ge upp och stanna hemma den dagen. Otroligt nog har vi på nåt underligt sätt alltid lyckats komma iväg till slut. Men att barnen står i hallen och skriker maaamma koom nu vi ska ååka, det är en mycket bättre start på dagen!

Vokabulär

Växer man upp i skogen, har en urgammal dialekt som modersmål och svarar på frågor med en inandning är det kanske inte så konstigt om man inte har ett enormt ordförråd. Fast med åren fastnar faktiskt en hel del ord. Inte för att jag använder dom men jag förstår, och lägger märke till när de används fel. Sen finns det böcker som tar ner en på jorden igen. Som pojkens bok om allt som har med Star Wars att göra. För det första handlar den om karaktärer, planeter och apparater som jag inte har en aning om hur de uttalas. Kashyyyk? Dessutom vimlar det av svåra ord. Den är verkligen inte den bästa boken att läsa som godnattsaga när ögonen ändå nästan går i kors.

Beredd



Nu får det vräka ner så mycket snö det vill, bilen är beredd! Om vi är det är en annan sak. Grått är inte fel lite till. Fast idag är det faktiskt mer åt vita hållet så dimmigt det var.



Ljus

I Finland gäller det att hålla reda på helgdagarna och affärernas öppettider. Annars är risken stor att man möts av en Stängt-skylt när man som vanligt helt plötsligt kommer på att man måste handla. Som den här helgen till exempel. Här är det inte alls så. Har egentligen inget emot det, men tycker ändå det är bra att det åtminstone är lite annorlunda öppettider. För känslan att det är nåt speciellt...

Flygande tid

Är riktigt usel på att förklara saker, och bra på att prata innan jag funderat klart. Då är det (kanske, ibland) enklare att skriva. Så: en klocka med flytande sekundvisare som inte tickar utan hela tiden rör sig, det tror jag är ganska bra förklarat. En sån fick pojken syn på för ett tag sen. Hans ansiktsuttryck visade verkligen att han blev lika fascinerad av den som jag själv minns jag blev när jag såg en sån första gången på sköterskemottagningen man gick till där jag växte upp. Tiden stannar ju inte upp nångång utan den verkligen flyger fram och verkar på nåt sätt gå mycket snabbare än annars. Och så snabbt känns det som tiden går nu.

To do

Tio plusgrader och luften lika grå som träden. En helt perfekt dag att ha finbesök på, som motvikt! Dessutom får man inte lust att smita undan och gå ut i trädgården istället för att ta sig an skrubben. Det borde finnas nåt där inne nånstans som barnen behöver. Dessvärre är risken stor att det blir som i tecknade filmer när man öppnar dörren. Men jag har bestämt mig för att kanske låna en cykelhjälm av barnen och möta faran. Nån gång i framtiden ska det bli mycket hyllor och ordning och reda där. Men det är sen det.

En fin present... Tusen tack!

Höstlov!

Trodde det var en helt vanlig vardag i tre sekunder när jag vaknade innan jag kom på att jag och barnen ju fått höstlov nu! Så här långt höstlov har jag aldrig haft! Har bara haft torsdag-fredag, inte nästan en hel vecka. Ska inte räkna upp allt som jag tänkt göra för det är inte alls säkert det blir gjort. Men det gör ingenting, det blir i alla fall en välbehövlig riktigt rolig vecka för oss alla. Det är jag helt säker på fast vädret inte är lika fint som för några helger sen. Men det hinner vända, vi är ju lediga så måånga dagar!

Springer runt och försöker klura ut om klockorna är vridna mot sommaren eller inte

och önskar i farten alla en trevlig (förvirrad) söndag!

Ps. Tycker verkligen inte om det här påhittet. Var redo att gå och lägga mig när klockan var åtta, och somnade i en barnsäng när jag läst för...

Prova...

Provrum har aldrig riktigt varit min favoritplats. Särskilt inte i tolvårsåldern när jag var lite blyg (det gick över sen) och absolut inte när en finsk kvinna slet upp provrumsdörren och stod och stirrad femton sekunder innan hon sa anteeksi. "Jag heter inte anteks?" hade min man sagt. Den här fredagskvällen har vi alltså ägnat åt att prova hembeställda kläder. Seriösa kläder. Det gick sådär. Hans kläder passade jättebra. Mina var det värre med. Det började bra men när jag kom till en kjol fick jag nästan dåndimpen. Hade inte ens kunnat knäppa oavsett om jag legat på sängen, stått på huvudet eller hållit andan. Fast den här gången tror jag faktiskt det var fel på kjolen och inte på mig.

Fantastiska ungar

Har som alla andra mammor blivit fånigt förtjust varje gång barnen lärt sig nåt nytt. Använda pincettgreppet, skratta, prata, gå, cykla utan stödhjul och sånt alltså. Och jag blir fortfarande (för det mesta) glad när jag märker de kan nåt. Läste en bok om rymden för pojken igår. Längst ner på sidorna fanns en fråga och på sidan bredvid svaret skrivet upp och ner. Vände på hela stora boken för att läsa svaret när han undrade varför jag gjorde så? Jag kan läsa ändå sa han och läste lika bra som det hade varit rättvänt. Gissa om jag blev förvånad!

Fint igen

Städa vår första lägenhet som var 33 kvadratmeter - gick jättesnabbt, men å andra sidan blev det stökigt igen så fort man kom in och hängde av sig ytterkläderna och släpade in barnvagnen i hallen.

Städa två rum och kök, ett barn - inga problem (inte vad jag minns?)

Städa tre rum och kök, två barn - nu nångång började man få lust att skura köksgolvet som Pippi Långstrump.

Städa ett vanligt hus - kanske blir klar om nåt år eller så... Hittade dammvippan idag och undrade om nån ville damma? Men mamma, med den gör man så det blir fint igen, inte dammigt! Just det.

Nya vänner

Ibland brukar jag tänka att det är tur att man inte vet på förhand hur livet kommer bli, annars hade man säkert inte vågat ge sig in på saker man annars gör. Som att flytta långt bort ifrån trygga hemtrakterna, släkten och gamla kompisarna. Lyckligtvis får man nya vänner, ibland på de mest oväntade sätt. En av dem är tjejen bakom den här fina bloggen!

Kusligt

Såhär när halloween närmar sig måste jag visa den här bilden som jag tog på ett kusligt ödehus vi åkte förbi. Det ligger helt övergivet längs en smal väg långt ute i skogen. Inte förvånande syns en enorm orb under ett fönster, och om man tittar noga ser man att nån står och tittar ut genom fönstret på övervåningen...



Hehe, så lätt fantasin kan skena iväg vid såna här hus, särskilt när man åker förbi en regntung dag.

Gyllene skor

Lördagsnöje i Småland: åka långt ut i ödemarken. Ännu bättre blir det om man plötsligt får syn på Kosta Outlet. Som pricken över i:et köper man gyllene skor.Tja, dom var åtminstone väldigt sköna.

Sakna...

Är egentligen inte brist på sätt att hålla kontakten med. Har både telefon, Skype, mejl och Facebook. Men ibland tänker jag på hur roligt det hade varit att åka och hälsa på till exempel sin syster en liten sväng. Dessvärre har vi inte höstlov ännu, och sen när vi väl har händer roliga saker här och dessutom kostar det nästan som en vecka på nån varm öde ö att flyga över. Suck. Fast jag kan faktiskt trösta mig med att jag i alla fall kommer träffa min bror inom en snar framtid!

Värt det?

Nu har det ivriga bläddrandet i leksakskatalogerna börjat. Mamma tycker du jag ska köpa den här eller den här? Eller dom två? Mmm... (känner mig som Alfons Åbergs pappa) Mamma tycker du det är värt det? Eh ja, du kanske kan fundera lite mer på... Jag behöver ta ut pengar! Har jag nåt sånt där kort? Sånt kort ja, det var en bra uppfinning det. Det minns jag hur roligt det var när jag fick ett sånt kort och sprang och tog ut pengar ur Otto.-automaterna i Finland. Och nu behöver man bara dra det i affären och hoppas att det fungerar. Nej du är för liten ännu för att ha ett sånt kort. Är det dessutom verkligen säkert att du behöver alla dom här leksakerna?!

Annorlunda

Jaa, nog är landskapet här annorlunda än där jag växte upp i Österbotten. Tänk att jag skulle hamna i Småland och traska runt i en makalöst vacker kohage en söndag vid tjugosju års ålder. Inte illa. Det är säkert lite fånigt att tycka en hage är så otroligt fin men kortet gör den inte rättvisa.

Hopplös

Lär mig aldrig att man helst ska gå själv en gång till ställen före man funderar på att ta med sig barnen dit. Jag hatar det här stället! lät det idag. Måste vi gå tillbaka samma väg som vi kom!? Hög tid att ta fram det som fanns i ryggsäcken... Och så var situationen räddad än en gång.