Godmorgon

Jag skriver aldrig listor. Eller jag gör det ibland men det slutar alltid med att jag inte minns var jag lagt den. Är optimistisk isället och tror att jag ska minnas allt. Och en stor del kommer jag faktiskt ihåg - förr eller senare. Ofta senare. Skolan hade visst idrottsdag idag. Frukt, fika, dricka - och en mugg. Den kom till skolan senare... Tycker bättre om helt vanliga skoldagar när det bara är den där gymppapåsen man måste komma ihåg. Kanske skulle behöva börja skriva listor ändå? Eller gå omkring med en papperslapp och en penna i bakfickan? Nåja, på hemvägen såg jag en som cyklade ikapp sin skolbuss. Det finns alltid de som har en värre start på dagen.

Simultankapacitet

Om man är kvinna och dessutom mamma ska man ju klara av att göra massa saker samtidigt. Så ikväll har jag bakat svenskt rågbröd, kanelbullar och kokat broccolisoppa. Och plockat ur och i diskmaskinen samtidigt för att försöka undvika totalt kaos i köket. Brödet fick konstig form och inte så fin färg, kanelbullarna blev rent ut sagt fula och broccolisoppan var ganska blaskig. Fast det är nog sånt man inte ska tala högt om.

Öken

Har ägnat en del av söndagen åt att göra i ordning i trädgården inför vintern. Har tänkt på det länge men nu till slut kom jag mig för att flyttade all sand från sandlådan till en liten låda. Barnen har kommit till den punkten då de inte längre leker där utan de hämtar bara sand och kokar mat eller vad de gör nån annanstans. Tänk att det fanns en tid då jag plockade in alla saker och tvättade dem innan jag la dem i vinterförvaring. Fast sen blev jag allt mindre ambitiös. Nu de sista åren har man fått vara glad om leksakerna över huvud taget kommit under tak innan de hamnat under snön. Barnen har gillat sandlådan, men nej, jag kommer inte sakna den. Tror jag...

Över ängar.

Det finns nåt som jag ofta gör i drömmarna, och det är att jag springer. Kan springa i vaket tillstånd också, kanske inte så fort och jag hörde till dom som kom mer sist än först i tävlingarna i skolan, men ändå. Om nätterna behöver jag inte tänka utan benen bara lyder och jag springer och springer...enkelt, hur långt som helst över ängar. Helt ensam och allt är bara så lätt.

I natt sprang jag inte. Jag drömde om barnen. 

Kaffe på fat

Sängkläderna hämtades ur den lilla garderoben under trappan. Den som kändes lite hemlig eftersom dörren till den alltid var gömd bakom vardagsrumsdörren som alltid stod öppen. Man sov på kökssoffan, en gammal lädersoffa som luktade just gammalt läder. På kvällen tittade man alltid på Aktuellt, från Sverige. När man väl lagt sig var det som att sova över hos en urmakare. Hade man inte lagt märke till alla klockor innan gjorde man det då. På morgonen kom de upp och satte på kaffet. De kokade alltid i panna, och drack sen på fat. Eftersom de inte hade nån katt kunde de lämna allt ståendes på bordet medan de gick tillbaka till sovrummet och la sig för att lyssna på radio en stund innan det var dags för riktiga frukosten. Gröt och smörgås med en skiva ost skuren med kniv. Så var det att sova över hos mormor och morfar. I natt ska mina barn sova över hos farmor och farfar, och jag är helt säker på att deras minnen kommer vara helt annorlunda än mina.

Speedway

Innan jag flyttade till Sverige hade jag inte ens hört talas om speedway. Fick nästan en chock när jag insåg hur stort det var här. Som mamma försöker jag att undvika att lyssna på eller själv använda "alla andra", men när det kommer till speedway är det verkligen så att nästan alla här i trakten är intresserade av. Börjar nån prata om på fikarasten hakar alla (utom jag) på och folk blir plötsligt väldigt insatta och seriösa. Tittade du på? undrar de och ser ut som de inte förväntar sig nåt annat än ett jakande svar. Eh neej. Jag har försökt några gånger men det kanske är för att jag inte är uppväxt med som jag inte förstår att tjusningen med lättklädda tjejer, killar på motorcyklar och preparerade banor?

Abstinens

Kom att tänka på uttrycket tanas et så nåckas et idag på jobbet. Undrar hur det hade varit om jag jobbat på ett ställe där alla hade förstått vad det betydde. Tror jag drabbats av en tillfällig släng dialekt-abstinens. Det är ganska jobbigt när man börjar tänka på dialekt samtidigt som man hör sig själv prata nån slags rikssvenska/småländska/vad det nu är. Och så blir man nervös att man börjat glömma bort dialekten och kommer börja låta såhär som såna som bott i Stockholm halva sitt liv. Fast det hade ju varit väldigt konstigt eftersom jag inte bor där uppe. Kanske måste ringa hem ikväll så går det nog över. Och jo, tanas et så nåckas et betyder sträcker du dig så når du.

Håh.

Det fina vädret höll i sig, blommorna som jag i somras trodde skulle bli uppätna av mördarsniglar stod i en vas på bordet och vi kunde ha de egna jordgubbarna på tårtan. Ljudnivån var hög, jag var grymt glad över diskmaskinen och alla var glada och nöjda. Idag är det mulet och grått men det gör inget. Vi vilar.



Tårtaochballonger

Hittade den här bilden i barnens kamera och tror den beskriver ganska bra hur jag sett ut i natt. Har i alla fall vaknat hur många gånger som helst och haft helt på klart hur jag ska göra idag. Fast nästa gång jag vaknade började jag fundera på att om det kanske skulle vara bättre att göra på ett annat sätt. Och så vidare. Vi ska ha kalas idag, vilket jag tycker är väldigt kul (så bilden är kanske lite missvisande). Har inte pratat om så mycket som pojken gjort, men det betyder inte att jag inte funderat på maten och tårtan och allt annat roligt runt omkring. Fint väder ser det ut att bli så dagen har börjat bra i alla fall!

Samma likadan

Många leksaker har kommit och gått under de här nio åren vi haft barn. Vissa har gått sönder genast, andra har man förundrats över hur bra de hållit. En del har inte varit så intressanta och några har av nån konstig anledning älskats. Många har varit mjuka och besökt tvättmaskinen fler än en gång. En del har haft irriterande ljud. Men en sak kan man i alla fall konstatera. Intresset för Lego har hållit i sig, år efter år...

Posti

Nackdelen med att fylla nio år och inte bo i samma land som mormor och morfar:
- De kan inte komma på födelsedagskalas...

Fördelen med att fylla nio år och inte bo i samma land som mormor och morfar:
- Man får paket ändå, med posten! Och man kan fira mycket sen i efterhand när man träffas...



Och det står till och med 2002 på frimärket

Lång finska

Runt den här tiden för sju år sen befann pojken och jag oss i Finland. Nä, vi hade inte tröttnat på pappa och Sverige och flyttat tillbaka som vissa i den lilla byn trodde. Var bara det att jag behövde åka över för att skriva lång finska i studentskrivningarna. Hade tänkt läsa över sommaren och böcker, en bunt papper med massa uppgifter och Sanasampo (ordlista med på tok för många ord att lära sig) låg framme. Hur mycket som verkligen blev läst och gjort av uppgifterna är en annan sak. Men jag ville i alla fall försöka och åkte iväg tre veckor. Telefonsamtalet som jag fick sen från skolan är ett av de samtal som glatt mig mest. Nåt laudatur blev det förstås inte heller, men jag fick godkänt! Och för mig var det just det som var viktigast.

Tusen pärlor

Vet att jag pysslade mycket när jag var liten. Det var väl inte alltid till mammas glädje, men nu får jag igen hehe. Ingen aning om vem som hämtade den men plötsligt stod den bara på köksbordet, hinken med pärlor. Idéer är det aldrig brist på men tålamodet kan börja tryta ibland och då är det tydligen min uppgift att hjälpa till (efter noggranna instruktioner). Det är ju ganska tidskrävande med dom här små pärlorna och dessutom har de en tendens att falla ner på golvet och hamna lite överallt. Men sen när det äntligen blivit färdigt måste det strykas. På båda sidorna så det håller länge. Och det gör jag så gärna. Det är trots allt mycket roligare att stryka pärlor än kläder.

Den dagen

Det är lite märkligt hur bra man kan minnas var man befann sig och vad man gjorde när man fick reda på nåt särskilt. Och just idag är ju en sån dag. Till skillnad från min pojkvän lyckades nyheten undgå mig hela dagen. Jag gick i skolan då och bodde på internat. Vi hade inte tillgång till nyheter i mobilen, satt inte ofta vid datorn och TV:n såg vi bara på sent om kvällarna och då på film. Telefon hade vi men då fick min pojkvän ringa till internatet och fråga efter mig - om jag inte visste vilken tid han hade tänkt ringa och satt vid telefonen och väntade. Men på kvällarna gick jag i kvällsgymnasiet, och det var där jag fick reda på. Lektionen började med att lärarinnan tyckte det var så grymt och ofattbart och alla elever (utom jag) instämde. Flygplanskrasch? Jag förstod ingenting, bara av deras reaktion att det måste vara allvarligt. När jag kom tillbaka hade även de andra hunnit få reda på. Vilka konsekvenser det skulle få kunde vi bara gissa då. Nu tio år senare vet vi, och lever med dem...

Finnkamp

Lite för att det hör till satt jag och såg på Finnkampen en stund i alla fall igår kväll. Försökte få barnen engagerade också men de kom och tittade tio sekunder och gjorde sen bedömningen att det var trååkigt. Jamen det är Finland mot Sverige, försökte jag. Det spelade ingen roll, det var trååkigt. Fast det gjorde nog egentligen inget att de inte ville titta. De hade förmodligen hejat på svenskarna, och igår kväll gick det inte så bra för dom (vilket var väntat enligt de svenska kommentatorerna). Desto mer ivriga blev de sen när det blev tal om att gå ut och testa eldkorgen. Elda är ju mycket roligare än att sitta och titta på karlar som stöter kula!

En kvart

Eftersom vi bara har en bil är det skönt att det finns bussar (som går inte så ofta men ändå) att ta till om det behövs. Idag var en sån dag. Jag tycker om att köra, men så skönt det kan vara att slippa tänka och bara åka med. Hjälpte förstås till att bussen var väldigt fin och inte sönderriven av såna som tycker det är roligt att sabotera så jag slapp sitta och irritera mig på det, och att vi bara var tre passagerare så jag fick sitta själv. Vara social tidigt på morgonen orkar jag inte. Fast det är inte säkert jag hade behövt vara det ens om jag suttit bredvid nån. En del som alltid bott här är glada när de småpratat med en okänd - och då har det alltid varit med en göteborgare. De verkar vara de enda som pratar med alla. Jag som trott att alla svenskar gjorde det? Tycker det händer ofta att folk småpratar med mig och helt främmande människor hejar. Eller så känner jag dem egentligen men har glömt det. Ja, man hinner fundera mycket på femton minuter när man sitter i en buss och bara åker med...

Ps. Lillasyster, en fågel sket på mig idag. Ds.

Dejta

Regnet bara vräker ner men det gör inget. Ikväll börjar ju Bonde söker fru! Har gått så många säsonger nu att det nästan börjar bli pinsamt att säga att man fortfarande tittar på det, men jag gör det. Tycker det är häftigt att det finns folk som vågar ställa upp i såna program. Och att det faktiskt kan bli nåt som håller efter inspelningarna. En annan tyckte det var fullt tillräckligt spännande att stå själv ute vid vägen och vänta på en (!) man chattat, mejlat och pratat i telefon med under ett halvår. Sen fick vi två veckor att lära känna varann i riktiga livet innan han åkte tillbaka till Sverige. Tänk att träffa flera stycken som man bara fått ett brev och nåt foto ifrån, och försöka bilda sig en uppfattning på kort tid och dessutom med massa filmkameror runt. Det hade jag aldrig vågat.

Lamadjur och älgar

Det blev ingen skogspromenad. Men det blev Jönköpings stadspark istället så helt fel ute var vi inte. Hälsade på de roliga getterna, fåren och lamadjuren, lekte i den stora lekparken förstås och såg en svamp som tjejen tyckte såg ut som skinka. Tittade man närmare på den såg den faktiskt ut som tunt skivad ihoprullad skinka. Avslutade hela roliga dagen med att handla lite i affären där vi alltid handlade jag och min pojkvän när jag hälsade på honom för många år sen. Jönköping har ändrats en hel del sen dess men minnena finns kvar och de stackars barnen får alltid höra att här cyklade pappa och jag och här och här... Vi får se när vi ger oss ut på skogspromenad. Värst är att älgjakten drar igång, och då känns det säkrast att hålla sig sig långt ifrån där älgar och jägare befinner sig.



Hittade en gång ett jaktkort utfärdat 1938

Till skogs

Solen skiner faktiskt, så jag borde verkligen ge mig ut i skogen och fira skogens dag som det visst är idag. Öppna landskap i all ära, men jag har alltid trivts bra i skogen. Växte upp mitt i en, och var ofta där och lekte vid den stora gamla granen, eller "grottan" som blev bara svårare och svårare att hitta ju äldre man blev. Träden omkring den bara större samtidigt som "grottan" bara blev mindre. Är så många år sen jag varit dit nu, är inte säker på jag skulle hitta den ens längre.

Tre barn

Har haft tre barn i huset i natt. Och alla somnade utan problem igår kväll. Brukar vara släktingar eller kompisar till mig som använder gästsängen här, men den här gången var det inte min kompis vilket märkes på samtalsämnena och lekarna. Pojkarnas stora gemensamma intresse är Star Wars. Men nu har kompisen åkt hem och mina två sitter och tittar på Mumin. Ganska skönt att få höra lite finlandssvenska för omväxlings skull...

Tagning

Har ibland svårt att titta på en film utan tänka på allt arbete som ligger bakom och fundera på hur det gått till bakom kulisserna. Medan jag fortfarande bodde hemma spelades en film delvis in på vår grannes gård under några veckor en sommar. Det var hur intressant och roligt som helst att vara med och se hur det gick till! Minns speciellt när de kom och frågade efter två stora (levande) flugor, som de förmodligen hittade där vi sa det borde finnas eftersom de surrade i ett fönster sen i filmen. Och när våra katter skulle få vara med... Tyvärr var det inte på ställen de var vana vid utan en katt skulle gå på en järnväg. Hon sprang sin väg direkt vi släppte ner henne. Till nästa inspelningsplats åkte jag med en annan yngre katt, och hade med massa mat som jag la ut till henne innan jag gick undan för att inte själv komma med. Hann bli rädd att hon skulle tröttna så många omtagningar det blev men hon skötte sig fint. Katten som sprang iväg hittade vi till slut så slutet gott, allting gott.



Ett hus runt vilket man spelade in filmer på 70-talet...