Tusen pärlor

Vet att jag pysslade mycket när jag var liten. Det var väl inte alltid till mammas glädje, men nu får jag igen hehe. Ingen aning om vem som hämtade den men plötsligt stod den bara på köksbordet, hinken med pärlor. Idéer är det aldrig brist på men tålamodet kan börja tryta ibland och då är det tydligen min uppgift att hjälpa till (efter noggranna instruktioner). Det är ju ganska tidskrävande med dom här små pärlorna och dessutom har de en tendens att falla ner på golvet och hamna lite överallt. Men sen när det äntligen blivit färdigt måste det strykas. På båda sidorna så det håller länge. Och det gör jag så gärna. Det är trots allt mycket roligare att stryka pärlor än kläder.