Julehus

Idag har det gått två veckor sen jag åkte in till sjukhuset för att bli inskriven och börja den här resan. Det är svårt att föreställa sig på förhand hur det ska bli så jag har haft taktiken att bara hänga med och ta dagarna som de kommer. Ska man försöka sammanfatta veckorna så blir det att jag upplevt alla åldrar, i en enda röra. Från "bebis" och lägga livet i händerna på sjukhuspersonalen till rörlig som en gammal tant. Däremellan full av energi som en tonåring, trött och känslosam som en gravid och symtom som jag misstänker tillhör övergångsåldern. Och bakom allt tacksam för att det gått bra och jag är hemma och får fira jul i vårt julehus. Är så glad att jag får se barnens förväntan och styr, och att jag till och med kunde vara med och klä granen. Under den har min man och pojken fixat ett tåg i år. Filmade lite när pojken provkörde efter att de fått motorn och lamporna på plats. Det är tur de har gott om tålamod och fick till det såhär mysigt:

Skruvad

För några veckor sedan fick jag veta att årets december kommer bli lite annorlunda för min del. Fick kallelse till skoliosoperationen jag väntat på, och den tredje december blev jag opererad. Hittills har allt gått väldigt bra och som man önskar sig, både jag själv och läkarna är väldigt nöjda. Nu har jag kommit hem efter en vecka på sjukhus. Till familjen, jul i huset, snö ute och julstämning. Så i år får den här skruvade (ryggraden är stabiliserad med en hel del skruvar) gamla tanten (som barnen säger, jag är inte precis snabb i svängarna än) fira en riktigt lugn jul och sitta och lyssna på giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt...

Blommor jag fått av min man och snö! <3

Snöflingor

Så har ljusstakarna kommit på plats och första snön har kommit - och försvunnit. En dag i veckan låg fem flingor på marken när vi vaknade. De smälte runt två timmar senare men jag kan ju i alla fall säga att det var snö på min födelsedag. Och nu får jag önska er en trevlig lillajul!

Bländad

Nä nu blir vi nästan bländade här. Solen stiger upp bakom träden och det verkar bli en riktigt ljus fin dag. November har verkligen varit mörk i år så det känns extra lockande att börja plocka fram ljusstakarna. Men jag får väl vänta med det i alla fall tills min karl kommit hem igen. Honom skjutsade jag till tåget tidigt igår morse. I morse kommer jag för övrigt ihåg när jag lärde mig vad det betydde. Det tog ett tag innan jag förstod att fröken på dagis menade i måråst som vi sa på dialekt. I morgon kväll har han varit på kurs tillräckligt länge och kommer hem igen från huvudstaden. Så till helgen kan vi ge oss in i garderoben och rota fram julsakerna!

Fjolliga gamlingen

Sen jag var liten har jag haft mycket kontakt med äldre. Mormor och morfar förstås, grannarna (medelåldern i den lilla byn var väldigt hög när jag bodde där) och alla som mina föräldrar kände och som vi barn fick följa med och hälsa på. När vi hade planerat strömavbrott en förmiddag för några dagar sen satt jag ensam i köket och det enda som hördes var väggklockan som tickade. Då slog det mig att SÅ tyst brukade det vara hos en del äldre, om de inte hade på TV:n eller radion förstås på för oss barn skrattretande hög volym. Läste att Yle har en kampanj nu som jag tyckte var så fin, man ska göra nåt för de ensamma äldre. Bland all information och artiklar om kampanjen hittade jag ett test också. Så nu vet jag hur jag kommer bli som äldre - fjollig! 

Länken till testet - klicka här!

Rågsiktslimporna

Igår kväll innan jag somnade låg jag och funderade på om jag skulle baka bröd dagen efter. När jag tittade ut idag talade vädret sitt tydliga språk. Definitivt en soppdag med rågsiktslimpor till. Inte så nyttigt som finskt rågbröd av surdeg kanske men receptet på mjölpåsen är lätt att göra och brukar bli två goda bröd.

5 dl vatten

0,5 dl

50 g jäst

0,5 dl sirap

1 msk salt

7 dl rågsikt

7 dl vetemjöl

Hade torrjäst hemma så det var ännu smidigare att bara köra ihop och jäsa tills man kommer på att man borde gå och titta till degen, efter 40 minuter om man följer receptet. Sen forma och jäsa på nytt en halvtimme ungefär och så skjuts in i ugnen på 200 grader tills de ser fina ut. 

Höstlovet...

...som gärna hade fått vara hundra veckor till som en sa i morse är slut för den här gången. Tolkade det som att vi alla haft en rolig vecka. Vi började direkt på måndagen med simhallsbesök, tjejen kompisen och jag. Nästa dag var det pojkens tur, han cyklade iväg och kom hem först när det blivit mörkt. Tänk att han är så gammal nu att han får vara själv i simhallen. Tror det kändes större för mig än för honom. 

På fredagen bjöds kusiner på halloween-fest. Barnen var förväntansfulla och hela veckan pysslade, bakade och dekorerade vi. Roligt att få fira lite såhär mitt i höstmörkret, men det ena utesluter inte det andra så lördag kväll gick jag som vanligt till kyrkogården. Nära och käras gravar är utspridda så det får bli ett gemensamt ljus med omtanke i minneslunden vid kyrkan här.

Och nu får vi börja vänta på nästa lov och firande. Barnen meddelade att plogpinnarna längs vägen kommit upp idag. För mig får dock snön gärna vänta ett tag till. Vi har fortfarande sommardäck på bilen. Det har inte känts nödvändigt att byta när mätaren visat plus tolv om dagarna - nästan midsommarväder ju!

Ö-land

I lördags blev det en spontantur till Kalmar. Och är man ändå i Kalmar måste man ju åka över Ölandsbron. Och har man kommit så långt kan man köra ner till öns södra udde. Barnen funderade över vilket land vi var i. Ö-land som inte såg ut som hemma utan mer som savannen. De såg i alla fall Sverige till och från under vägen (som aldrig tycktes ta slut) ner till naturum Ottenby och Långe Jan. Vi har varit dit för flera år sedan, men den här gången gick vi in till naturum och det gjorde verkligen resan värd. Jättefint och jätteroligt även för barnen, och pricken över i:et var nog sälarna som vi fick se när vi väl fick kikaren inställd på stenarna där de höll till. 

Kojan

Uppväxt med skogen runt mig har jag hunnit leka mycket under stora granar, bygga kojor och gå till "grottan". Mina barn växer upp med skogen ännu närmare, precis bakom huset. Så här vågar vi hålla till trots jakt, rävar, vildsvin....

Knäcke

Solen har försvunnit och dagarna blivit gråmulna, men ju mer temperaturen ute sjunkit desto mer lockande har det känts att sätta på ugnen inne. Städade lite i skafferiet i helgen och konstaterade att det var tid för fröknäcke. Det finns hur många recept och tillvägagångssätt som helst om man börjar leta, och jag har förlagt det recept jag brukar följa men det är inte så noga. Så länge de inte är kolsvarta när de kommer ur ugnen går de garanterat hem - om man gillar frön. 

Den här gången rörde jag ihop...

2 ägg

1 dl solroskärnor

1 dl pumpakärnor

1 dl linfrön

½ dl sesamfrön

lite salt

Bre ut på en plåt med bakplåtspapper och så in i ugnen tills de ser fina ut, 

efter 30 minuter på 150 grader var jag nöjd 

Årets längsta månad

Första oktober. Inte ens fyra veckor kvar till höstlov var det barnen tänkte på i morse. Då är det ju nästan vinter, men nu...nu är hösten som allra finast. 

Syksy

September är en födelsedagsmånad i släkten här och i år har jag verkligen tänkt på vilken fin månad det är. Igår när vi firade nyblivna tolvåringen sken solen och han trampade glatt iväg på födelsedagspresenten till en kompis efter skolan. Började tro han inte skulle hinna hem igen tills farmor och farfar skulle komma med tårta så jag ringde och fick det lugnande beskedet att han var "vid korsningen". Tårta hade de alltså med sig och vi stod för maten, men morgonfirandets tårta gjorde jag. Tog mormors idé att göra bakelser av en färdig rulltårta och utvecklade lite till en söt figur från filmerna Dumma mig. Sen till helgen väntar ett större kalas hos släkten. Ännu mer mat och tårta - och förhoppningsvis lika fint septemberväder som det var igår.

Solsken

Det är precis vad det är idag, solsken över vårt hus. En hel del mörka moln tornar upp sig men jag har passat på att vara ute och njuta av höstluften samtidigt som jag börjat förbereda baksidan av huset för vintern. Har tagit ner gardinerna som hängt vid uteplatsen och plockat ihop leksaker och sånt. Gör det inte alls lika noggrant som förr men ändå. Funderade på hur kaninstaketet vi satt upp på gräsmattan kommer hålla i vinter men det lär vi märka hur vi får göra med det. Det blir nya kaninens första vinter, ska bli spännande att se vad hon tycker om snön. Gissar hon kommer gräva för det är nåt hon är bra på. Förra veckan grävde hon sig under planket där husets förra ägare haft en blomplantering i hörnet av altangolvet. Hon var snabbt infångad igen men sitter ofta nu och spanar ut mot stora vida världen. Gräset verkar visst alltid vara grönare på andra sidan.

Bakom kulisserna

Den där tidiga morgonen i Malmö som jag skrev om...

Hit skulle vi, till inspelningen av Sommarlovsmorgon som barnen pratat så länge om. Allt var inte bättre förr, de senaste årens sommarlovsprogram har verkligen slagit många av de program som sändes när jag växte upp. Att få sitta med i publiken och se hur det går till bakom kulisserna var väldigt kul. Som vanligt med TV blev man förvånad över hur litet allt var i verkligheten, och hur duktiga alla var och hur bra allt flöt på. Och om vi syntes? Jo några av oss skymtade förbi ibland om man visste var vi satt och tittade noga. 

Trollhättan

En sommar när barnen sov över hos sin farmor och farfar en natt spontanåkte min man och jag till Trollhättan och tog in på hotell. Åskan dånade, regnet vräkte ner så det kom in vatten i hotellrestaurangen och hotellrummet låg så vi kunde sitta och titta på båttrafiken genom kanalen utanför. Hit måste vi åka igen och ta med barnen! Så i sommar blev det av. Vi råkade få samma hotellrum, och barnen var minst lika fascinerade som oss av bron som öppnade sig och båtarna som åkte förbi. Den här gången såg vi när de släppte på vatten i fallen och hann precis tillbaka till bilen innan himlen också öppnade sig. Dagen efter tog vi linbanan över till Innovatum. Det fanns så mycket roligt där för alla åldrar att när vi väl kom ut kunde vi konstatera att krafterna inte skulle räcka till mer äventyr i Trollhättan Vi kommer helt enkelt få åka dit igen.

Semestern

En hel lång (eller ändå för kort?) skön sommar har gått sen jag skrev sist. Har hunnit med så otroligt mycket roligt så det räcker till flera inlägg, men får ju börja i en ände med några kort från Sveriges fina stränder. Efter alla år i Sverige känns det fortfarande lite märkligt att jag bor så nära vackra Skåne! 

Bilderna är från Tylösand där vi övernattade i svärföräldrarnas husvagn för att kunna åka tidig morgon till Malmö. Får skriva mer om det en annan gång. Sandhammaren som sägs vara Sveriges bästa strand och det var verkligen nåt särskilt när vi var där. Vackert, varmt i vattnet och riktigt höga vågor. Kullen återvände vi till, beundrade utsikten och de tappra som med rejäla kängor gav sig ut på vandring i värmen. Och så Ales stenar som kan sammanfattas väl värt att ta sig dit, blåsigt och riktigt mäktigt.

Fest

Nu är min lillasyster student och ordentligt firad. Solen sken, gästerna var på strålande humör och huvudpersonen lika fin som alltid. Vår resa till och från Finland gick utan missöden den också. Väl hemma fortsätter vi festerna. Barnen har en vecka kvar i skolan så nu ska deras sommarfester och förstås avslutningen klaras av innan det efterlängtade sommarlovet börjar! Och då kommer mycket tid förmodligen att tillbringas tillsammans med den här lilla söta nya kaninen. Återstår att se om hon blir kompis med kaninen vi har sen innan... Förhoppningsvis ska det gå bra.

Student

Fyrfaldigt leve, hurra och grattis till alla som fått glada besked idag, och såklart - särskilt till min duktiga lillasyster! ♥ Ser jättemycket framemot att komma och fira! Ack, minns det som igår när jag själv fick ringa och be min bror åka och köpa en studentmössa till mig (eftersom jag bodde i Sverige och hade läst på distans) för 56,68 euro, eller 337 mark för den som fortfarande inte hade vant sig vid den nya valutan. Fast det var inte alls igår, det var för jämna tio år sen. 

Påsklov!

På topp

Helgerna brukar vara roliga men förra helgen var extra rolig, särskilt för barnen som väntat länge på Finlandsbesök. Det är fint att ha en morbror som köper glass, gärna spelar Xbox och deltar i intressanta diskussioner om flickvänner. Förutom allt det hann vi vara utomhus i solskenet en hel del. En morbror säger ju inte nej till att sätta upp studsmattan, och en tur till skidbacken hann vi också med. Uppför gick de kortaste benen absolut snabbast. De lär ha varit nästan ända upp till toppen medan vi som är runt trettio nöjde oss med lägre men tillräckligt högt för att få en fin utsikt att njuta av en kort stund innan det bar neråt igen.

                           

Pengatvätt

Solen skiner fortfarande på oss och för mig som inte är pollenallergiker är det bara roligt att gå ut. Samtidigt har jag Paralympics att följa inne och däremellan hemmasysslorna som måste skötas lite snabbt. Lite väl snabbt ibland kunde jag konstatera idag när jag plockade en blöt svensk tjuga ur tvättmaskinen. Den hade klarat sig fint, och det var inte en hel plånbok i alla fall som min mormor gjorde en gång. Det var morfars plånbok som blev rejält putsad. Tur nog slutade det lyckligt vad jag kommer ihåg? Och morfar själv, han skulle fyllt jämna nittio år idag om han varit i livet.

Oemotsäglig

Jag satt ute och drack kaffe i en stol jag släpat fram, med barnens traktor som bord. Solen var så varm att jackan till och med åkte av. Tisdagen den elfte mars. Det kommer förmodligen några bakslag än men man kan väl inte annat än konstatera att det här har varit en väldigt smidig vinter. Min man har knappt behövt skotta (däremot kommer han väl få klippa mycket gräs) och kaninen som bott ute i vinter har inte precis behövt frysa. Inte ens hans vattentillgång har varit särskilt betungande att hålla koll på. Och nu är det alltså vår i Småland. Tjejen har hittat riktigt mycket blommor, fröhängen, sett en fjäril och hört en humla. Dessutom är det nästan lika varmt som på sommaren. Allt tyder på att det är vår, det kan vi inte säga emot. 

Vild fest

I helgen firade vi familjens födelsedagsbarn plus flera av gästerna - februari är visst en populär födelsedagsmånad i släkten - med fest i vilda västern. Det var tjejen som bestämt att hon ville ha cowboyfest och har man tomma platta paket från Ikea liggande är det bara fantasi och tid som kan sätta gränser. Barnen och jag hade ganska gott om det så köket blev saloon med saloondörrar såklart. Lite kantstötta och med spår av små fingeravtryck men hänger kvar ännu det gör de faktiskt, stadigt fastspikade i dörrlisten. 

Vi bjöd på mat, och tårta. En cowboyhatt skulle det va så det var bara att sätta igång och färga marsipan med kakao och försöka få till en slags hatt. Tror jag får lägga ner lite mer tid på formen nästa gång men sheriffstjärnan gjorde sitt så man förstod vad det var och barnen var nöjda. 

Ja och så en gurkkaktus. Nostalgi för de äldre och roligt för de yngre. Jorden (som flera barn verkligen trodde det var) kom jag på att jag hade i frysen. Plötsligt kan alltså kanterna från en gammal chokladtårtbotten komma till användning. 

Är man i vilda västern måste det förstås smälla lite. Lukten av knallpulver från pistoler och partypoppers låg tidvis tät i huset. Pistolerna sköts det lite hur som helst med, och eftersom vi var i Sverige fick alla barn som ville (under övervakning) skjuta konfetti.

Katten hade rymt men lämnat lite ledtrådar var han kunde befinna sig. Till slut blev han hittad och fick sitta bakom galler igen. Alla inblandade fick förstås belöning, varsin sedel så de kunde gå till affären som pojken gjort och köpa den obligatoriska godispåsen innan festen till slut var över. 

Frostigt

Från att det gått flera år mellan gångerna jag varit på bio har jag plötsligt varit två gånger med bara några månaders mellanrum. Tjejen fyller snart år så det fick bli en födelsedagspresent att vi åkte och såg filmen Frost hon och jag. Efter lite strul vid kassan (jag förundras fortfarande över man lyckas höra mina sjuor som två?) fick vi våra biljetter. Har läst mycket positivt om den och ja, den var bra. Vi var två nöjda med glasögonmärken på näsan som gick ut när filmen var slut. Tjejen fortsätter sjunga Let it go, och jag väntar på att få se den en gång till hemma med resten av familjen. Har på känn att Olof snögubben kommer locka till mycket skratt. Men nu ska jag gå ut en sväng i vårt inte fullt så frostiga väder. Temperaturen börjar till och med vara på snudd lite farlig för snögubbar.

Lagom-ägg

Kan ju inte riktigt påstå att jag växt upp i ett hönshus, men eftersom mina föräldrar hade höns när jag växte upp tillbringade jag i alla fall en del tid där. Särskilt på loven, vad gjorde man inte för lite klirr i kassan. De hörde inte till mina favoritdjur. Särskilt inte de som låg och vaktade sitt ägg och hackade så fort man försökte ta det. Men äggen hör (underligt nog kanske?) fortfarande till favoriterna i köket. När jag plockade skulle de vara en viss storlek. Var de för stora, för små, eller skadade, smutsiga eller bara skinn och inget skal skulle de läggas i en annan hög. Blev alltså lite expert på vilka ägg som var första klass. De som var lagom, helt enkelt. Men när det står lagom-ägg på förpackning, då vet man att man är i Sverige. 

Gifta dig

Enstaka snöflingor faller här idag. Inte några stora sakta dalande, utan små som yr ner och inte bidrar särskilt mycket till att öka snömängden som barnen önskar. Det är uppfriskande att vara ute men det var nog skönt att komma in och sätta sig med en kaffekopp och beundra tulpanerna. Är inte så bra på blomsterspråk men letade för skojs skull. Nåt om rosa tulpaner hittade jag inte men kan väl säga dom är röda då, det är en kärleksförklaring. Och tio stycken råkade det vara, det betyder visst vill du gifta dig med mig? Känns ju ganska tryggt att jag köpte dom till mig själv och inte fick dom av en hemlig beundrare.

Munter

Schuttonde januari idag tydligen, och fredag - igen! Tiden har satt i en högre växel, snön har kommit, barnen pulkar, kaninen stortrivs och granen står kvar inne i ett hörn helt harmlös och oberörd. Men till helgen ska den väl få komma ut igen för nu börjar ju annat firande närma sig. Födelsedagskalas och fastlagsbullar och sånt roligt. Vi har visst mycket att se framemot.