Tarra

Nu har jag skjutsat sonen till födelsedagskalaset han var bjuden på idag. Han tog på en ny fin tröja och byxor som är lite för stora runt magen så han måste ha ett bälte. Lättare sagt än gjort att hitta ett. Ett var för konstigt och ett hade han när han var bebis påstod han. Till slut hittade vi ett med tarra, jättesmidigt och bra. Eller nej, kardborreband heter det ju här. Fick fundera länge förut innan jag hittade rätt ord så helst undvek jag att tala om kläder, skor och liknande med tarra. Att jag kallade häftmassa för sinitarra var det faktisk en i Finland som påpekade. Vi satt länge och funderade på vad det kunde heta på svenska men ingen av oss hade nån aning. Hon hade finska som modersmål så det var ju inte så konstigt att hon inte visste. Men att jag inte kunde tyckte jag var lite pinsamt. Nu vet jag, men tycker fortfarande att tarra låter mycket roligare!

Besök

Nu har nedräkningen börjat på allvar! För nu är det mindre än en vecka kvar tills mina syskon sätter sig i bilen hemma och börjar den enligt många enormt långa resan ner hit till oss. Igår såg en smått chockad ut när jag sa att man går på båten på kvällen och kommer fram på morgonen. Själv hade jag inte haft nåt emot att båtresan tog ännu lite längre tid så man fick sova lite längre på morgonen. Men å andra sidan gör den tidiga väckningen att man hinner fram lagom till lunch. Blir så glad när jag tänker på att om bara några dagar sitter mina två syskon med oss och äter. Berättar om vad som är på gång hemma, udda folk de såg på båten och allt möjligt annat intressant. Jag längtar!

Händigt

Nu har så gott som all snö smält. Tjejen går och väntar på att det ska börja snöa igen. Under tiden sitter hon inne och gör pärlhalsband. Vi fick leta upp en nål så hon kunde trä tråden genom pärlorna. Och fast hon är försiktig har hon nästan stuckit sig på den flera gånger fick jag höra. Två gånger hade det händigt så! Intressant böjning där. Luggit talar folk här om, det tyckte jag lät underligt. Nästan så jag fick fundera på vad de gjort riktigt. Men nu har jag nog lärt mig. Har dock inte lärt mig att inte slänga in nog i var och varannan mening, så folk höjer på ögonbrynen och tror jag menar nåt negativt vilket jag inte alls gör. Mår jag nog bra betyder det att jag mår jag alldeles utmärkt. Nu är halsbandet klart, och tjejen har stickit sig fyra gånger.

Äntligen

Nåja, nu började det äntligen snöa. Tog inte många många minuter för barnen att klä på sig vinterkläderna och smita ut. Tjejen pratade om att åka skridskor, men det dröjer nog ännu innan vi kan göra det. De är ute i alla fall och ser ut att njuta av snön. Och visst är den speciell, den allra första.

Betraktad

I morse letade tjejen fram overallen och ville ha med den till förskolan, ifall det skulle börja snöa. Overallen. Har lärt mig av med att säga halaren. Folk här tittar underligt på mig om jag säger det. Vinterkläderna blev hur som helst inte använda idag. Det behövdes regnkläder istället. Fröknarna stod och huttrade medan barnen glatt sprang och hämtade vatten i pölar och lekte hejvilt i sandlådan. Själv var jag i köket på förskolan idag. Var riktigt kul att se barnens förvånade miner. De tittade på mig med stora ögon och funderade på om de kände mig eller inte. Rutiga byxor, kockrock och vit mössa är inte vad jag brukar ha på mig när jag hämtar och lämnar. Var många som kikade in i köket flera gånger för att titta på mig. Fröknarna tyckte jag såg tjusig ut. Tjusig... Funderade på vad man hade sagt i Finland? Du är nog fin. Nog. Mer om det får bli en annan gång. Nu ska jag laga mat till min familj, utan rutiga byxor och vit mössa.

Skruva

Nu har barnen och jag fått ihop de nya vardagsrumsmöblerna. De skruvade ihärdigt och funderade samtidigt på vad det skulle bli. Kanske en säng. Eller en våningssäng? Efter en stund kom de på att det var något så tråkigt som ett soffbord med en hylla under. De fortsatte skruva på den andra sängen, tills den blev en ny tv-möbel. Jag blev imponerad av hur duktiga de blivit på att hjälpa till och få ihop möbler från det kända småländska varuhuset. Men så är de ju också mer eller mindre uppväxta där. När de var mindre åkte vi ofta, även om vi inte handlade så mycket var det roligt att gå runt och titta på allt där. Äta lite köttbullar och sen fortsätta springa runt och provsitta varenda soffa.

Pålägg

Min dotter har skrivit en inköpslista. Det är båda barnens favoritpålägg. Tur att det finns att få tag på här. Köpa med sig godis och kex när vi är över till Finland går ju, men det är lite värre med korv...

Buu

Förut spelade vi på bolibompawebben men nu har mamma hittat en annan sida, hörde jag en glad son berätta för sin kompis. Jag visade dem buu-klubben och sen dess har det bara varit finlandssvenskt i datorn. Mamma dom pratar finlandsspråk, säger dottern. Ja det gör dom. Kom att tänka på att de säger på nytt istället för igen. Jag behöver visst också öva mig på riktig finlandssvenska. Hemma pratade jag dialekt, men har inte pratat det med varken min man eller barnen. Det var inte att han inte förstod, det lärde han han sig imponerande snabbt, men det kändes konstigt att prata dialekt med en som svarade på rikssvenska. Här om dagen fick jag igen höra att det hörs att jag bryter. Vet dock fortfarande inte vad jag bryter på. Dialekt?

Snö

Läste att den första snön kommit nu. Men inte här, trots att det var kallt i morse. Kylan bet i kinderna de korta stunder jag lämnade bilen när jag skjutsade barnen. Det var en fjuttig minusgrad. Konstigt hur man kan känna innan man vant sig vid kylan. Men jag ser framemot vintern och hoppas det kommer (nästan) lika mycket snö som förra året. De är inte bortskämda med snö här nere i Småland, särskilt inte på julafton. Men förra året fick vi så det räckte och blev över. Till och med jag lessnade när det inte fanns nånstans att sätta snön som samlades på garageuppfarten. Och varje gång plogbilen åkte förbi fick vi en hög vall av grå sörja. Fast, det var fint också. När vi var ute och gick på skaren och solen sken. Och när vi åkte skridskor. Eller barnen och min man gjorde. Mina skridskor har lämnat kvar i Finland. Försökte åka med min mans, storlek fyrtioåtta, men det gick inget vidare. Måste komma ihåg att ta med mina egna skridskor nästa gång vi åker över.

Kändis

När jag bodde i Finland hände det ibland att nån hälsade på mig. Oftast kände jag människan och hälsade glatt tillbaka. Ibland kände jag inte, men hälsade ändå. När jag flyttade hit började plötsligt många hälsa på mig, och eftersom jag var nyinflyttad var det väldigt få av dem som jag kände. Efter några månader började en del hälsa som vi var bra bekanta. Antar vi hade råkat se varann en gång innan på stan. En del stannade till och med och ville prata en stund. Ibland kändes det verkligen underligt att stå och prata med nån som uppenbarligen visste en hel del om en. Nu börjar jag känna igen folk, jag vet att jag sett dem nånstans i alla fall. Och fortfarande händer det att särskilt äldre vill veta hur jag har det. Bor jag kvar på samma ställe och jobbar jag fortfarande där jag sommarjobbade för några somrar sedan? Jo vi bor kvar på samma ställe, trots att vi enligt ryktet varit på väg att flytta härifrån redan några gånger. Osanna rykten hör ju till kändislivet. Nu återstår bara att jag ska få börja skriva autografer.

Rävar och kor

Fick se en räv igår. En jättefin, med riktigt yvig svans. Kändes speciellt, det är ju inte varje dag man får se en räv tänkte jag. Men idag fick jag se en igen! På betydligt närmare håll. Regnade och var mörkt och plötsligt var den bara där, mitt på vägen. Vi stannade lika hastigt båda två, och den tittade förskräckt upp på mig. Sen fortsatte den in i skogen, och jag körde sakta vidare. Dröjde innan pulsen gick ner men inga fler riktiga rävar visade sig. Bara några kor traskade över vägen för att komma till en annan hage. Får se många djur här i Småland. Har haft en älgtjur i trädgården en gång, och nu om höstkvällarna ser man fladdermöss utanför. Trevliga djur allihop, om de håller sig på avstånd.

Sjuan

Min födelsedag närmar sig. Snart är jag inte tjugosex längre. Jobbigt. Det är inte det att jag inte vill bli äldre, har ingenting emot det. Men om någon frågar måste jag ju svara att jag är tjugosju. Hur gammal sa du? Tjugotvå? Nej shushu. Svenskarna förstår sig inte på mina sjuor, de hör fel och gissar på helt andra siffror. Tyvärr har jag sju i mitt hemnummer, mobilnummer, personnummer och alltså snart i åldern också. Tror jag måste öva på att säga sju så de förstår. Sen kan jag lära dem att uttala eisa peitä, tervetuåla och mina rakrasta sinua rätt. Eller så fortsätter jag bara nicka och le. De ser så stolta och glada ut då.

Vackert

När jag bodde i Finland tyckte jag riksåttan var rak och tråkig, och naturen för platt. Här är landskapet böljande och fint. Särskilt idag har vi vacker utsikt. Färggranna aspar, Ölandstokens knallgula blommor och så några hästar i en hage förstås. Har kört mycket i de småländska skogarna den här veckan eftersom jag jobbat i ett litet samhälle några mil bort. Just det, mil. Försöker fortfarande lära mig att tänka i mil istället för kilometer, så att folk som inte känner mig ska behöva tro att jag bor nånstans uppe i Lappland när jag talar om avstånd. På morgnarna har jag kört den rakaste av de krokiga vägarna till samhället, men på eftermiddagarna har jag tagit de mindre, otroligt vackra genom gamla täta skogar, förbi små sjöar, uppför backar och ner lika snabbt igen. Ibland känns det som man svänger så mycket att man nästan åker tillbaka åt samma håll man kom ifrån. Det är skönt att komma ut på den större lagom krokiga vägen sen och få köra lite fortare, ända tills man hinner ifatt en epa-traktor eller bonde och inser att det kommer dröja innan man kan köra om. Då saknar jag riksåttan!