Tragiskt

Det dröjde en stund innan rubriken jag möttes av sjönk in. Mika Myllylä död. Mindes artikeln jag läste för länge sen, och bilden på en hårt tränande karl. Han sprang med stavarna i händerna i ett kärr. Mindes hur vi fnissade åt de svenska kommentatorernas problem med att uttala hans efternamn. Och jag mindes VM i Lahtis. Plötsligt visste alla allt om EPO och Hemohes. Mindes hur mycket det skämtades om bland folk, och jag var förmodligen inte den enda som kände att hela historien var som just det - ett enda stort skämt. Som tidningarna skriver nu gick det bara utför sen för han som inte finns längre. Det är så djupt tragiskt.